I "Hallelujaflickorna III" förs läsaren längs snirklande offpist-vägar fram till antihjältinnan Hanna Hallbergs samtid. Här återfinns tider av depression på Värnamo sjukhus, och en önskan om att bli som Odd Nerdrum. Med "Hallelujaflickorna III" avslutar Hanna Hallgren sin trilogi om Sverige, folkhemmet och hbtqi‑världen med en hyllning till butchen och den kvinnliga maskuliniteten

Hur kan du berätta om en tid som inte finns men ännu är närvarande, och i färd att bli igen? Den gamla goda onda tiden och dess ­kramper i­ kroppen. Hur berätta om minoritetsstress,­­ trauma, våldet mot hbtqi-personer, igår, idag, och ­imorgon? Än här, än där.

Hallelujaflickorna är en roman om svensk hbtqi–historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén och universitetsliv. Hallelujaflickorna handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. 

Vinterresan är på samma gång en diktsamling och ett konstnärligt forskningsprojekt som tillkommit i mötet mellan teatern och den litterära gestalt­ningens områden. Texten tar sin utgångspunkt i en uppsättning av Elfriede Jelineks Winter­reise, men kopplar även samman andra källmaterial som till exempel Wilhelm Müllers diktcykel Winterreise och Franz Schuberts tonsättningar av densamma. Vinterresan är också en hommage till en figur som alltför sällan beretts plats i litteraturen – hemmadottern.