Syftet med artikeln är att exemplifiera och diskutera hur fritidspedagogiskundervisning kan designas för att präglas av valfrihet och meningsfullhetsamtidigt som undervisningen genomförs med en systematik och lärarstyrning.Artikeln centreras runt en nyfikenhet på vad som händer när fritidspedagogiskundervisning designas för att fokusera på de sociala dimensionersom traditionellt har beskrivits som fritidshemmets kärna. Empirin består avskriftliga reflektioner av sju olika undervisningsaktiviteter där fritidshemslärarehar planerat, genomfört och utvärderat fritidspedagogisk undervisning medintentionen att utveckla elevers mjuka förmågor. För att synliggöra lärarnasundervisningsdesign används det teoretiska perspektivet Design för lärande ianalyserna. Resultaten visar hur systematiserad och genomtänkt fritidspedagogiskundervisning kan genomföras med aktiviteter och metoder som stården fritidspedagogiska traditionen nära och baseras på elevernas vilja att delta(eller inte). Således kan frihet och styrning integreras för att göra undervisningenmeningsfull. Dessutom verkar systematik och utvärdering bidra till attsynliggöra elevers utveckling av mjuka förmågor.

Educational paraprofessionals (EPs) play a vital yet often under-recognized role in contemporary schools, supporting students through direct, daily interaction. Known variously as “teaching assistants”, “classroom assistants”, “learning support assistants”, and other titles, they remain central to school life yet frequently face unclear job expectations, limited training, and insecure employment conditions. While previous research has highlighted role ambiguity as a key stressor and has advocated for role clarification, this opinion piece challenges the assumption that clarity alone can ensure sustainable working conditions. Drawing on fieldwork from three Swedish lower-secondary schools, I argue for a complexity-reduction approach that includes early expectation alignment, active management of communication load, protective organizational routines, and strategic attention to transition points such as the start of the school day. EPs' work involves intense, synchronous, face-to-face interaction that amplifies demands and complicates coordination. To achieve sustainability, work design must balance the need for structure with the inherently interpersonal and fluid nature of school life.

Denna essä ger perspektiv på hur fritidshemmet som utbildningsinstitution och fritidspedagogisk undervisning kan kopplas till begreppet måluppfyllelse. Kritiska perspektiv på sådana kopplingar synliggörs i essän, följt av en analys av villkor som ändå framhåller fritidshemmets potential i detta avseende. Genom att förädla fritidshemmets särart, och tydligt relatera denna utbildningsform till olika mål, kan potential synliggöras som annars riskerar att negligeras.

I denna artikel presenteras lärarstudenters perspektiv på elevers rumsliga handlingsutrymme i framtidens skola. Studenterna fick utifrån vinjettmetodologi möjlighet att argumentera för hur en skola borde organiseras utifrån deras perspektiv.  Argumenten för att öka elevernas rumsliga handlingsutrymme handlade om att lärarstudenterna i sin framtida lärarroll ville vara ständigt tillgängliga för eleverna, samt med hänvisning till skolvardagens oförutsägbarhet som gör att elever alltid bör ha tillgång till läraren, även under raster. Argumenten för att minska elevernas rumsliga handlingsutrymme innehöll dock också hänvisningar till skolvardagens oförutsägbarhet och till att läraren under arbetsdagen måste ha möjlighet till ostörd rast och förberedelse. Resultaten diskuteras inom ramen för komplexitetsteori där skolor ses som dynamiska sociala system där rutiner och strukturer kan bidra till nödvändig komplexitetsreduktion. Sammanfattningsvis bidrar artikeln med perspektiv på hur organiseringen av framtidens skola kan stödja omsorgsuppdraget och tillsynen över eleverna, parallellt med en rimlig arbetsmiljö för både lärare och elever.

This qualitative study focuses on how new teacher candidates reflect on teacher tasks such as moral education, care, and teaching. The candidates reflected on these experiences after being put in charge of starting a school day in front of the pupils, but also after having observed how mentor teachers started a school day. Thematic analysis was used to analyse the written reflections of the candidates. Our findings reveal that the candidates noted how micro rituals and school artefacts could support the way teachers work, but also how emotionally challenging it could be to handle such tasks as a novice. These findings are discussed in relation to how teacher education programs can promote openness and honesty when facing challenges and difficulties.

In this essay, the compensatory mission of the Swedish school-age educare is discussed, focusing specifically on school-age educare centers in areas with socio-economic challenges. This is made in the light of narratives of principals and school-age educare staff and in relation to the Official Reports of the Swedish Government (SOU 2020:34; SOU 2022:61), which proposes a free of charge school-age educare for all children aged 6–9 years. Both the official reports and the narratives contain several examples of how school-age educare centers can be valuable in a variety of ways for the children growing up in areas with socio-economic challenges. On the one hand, the potential of a traditional school-age educare pedagogy, where children can develop the fundamental democratic values on which the Swedish society is based, is described. On the other hand, it becomes clear that free school-age educare for all children also could lead to negative consequences. If resources aren’t provided, in form of better premises and more staff, the centers can only in the best-case scenario provide child minding. Overall, a picture of the school-age educare centers’ potential emerges, but also what kind of resources that might be required for this potential to be realized. In conclusion, the essay reflects upon how the compensatory mission can be understood in a time where children’s free time is described as more and more problematic. 

I detta kapitel diskuteras den sortens samverkan mellan forskare och lärare som explicit syftar till att utveckla lärarnas praktik eller skolans kvalitet. Ett antagande görs att sådan samverkan kan innefatta viktiga utifrånperspektiv, inom ramen för ett ständigt pågående kvalitetsarbete. En huvudambition med kapitlet är dock att bidra med en kritisk diskussion av vad en sådan extern belysning av en verksamhet kan resultera i. I det avseendet introduceras ett antal ”f-ord”, där särskilt ordet förändring utsätts för en kritisk analys, medan möjligheterna med förädling lyfts fram på olika sätt. Därutöver diskuteras orden förbättring och förvaltning, följt av en konklusion och sammanfattning där ett avslutande f-ord lyfts fram: förståelse. Då två olika praktiker möts – forskarnas och lärarnas – kan det bli utmanande att uppnå just gemensam förståelse. I ett slutord föreslås därmed att en formulering likt ”vetenskaplig grund i dialog med beprövad erfarenhet” kan bana väg för ett mer reflekterande möte där respektive part får möjlighet att uppfatta en betydelse och innebörd av den andres samverkansbidrag.