I Kolonialismens samtidigheter studeras ett tjugotal reseberättelser skrivna av svenskar verksamma som bland annat kolonialtjänstemän, läkare, forskare och missionärer i Belgiska Kongo, Brittiska Kenya och Etiopien under mellankrigstiden (1919-1939). Det rör sig om berättelser i genrer som kolonisationsberättelse, expeditionsberättelse, jakt- och äventyrsberättelse samt missionsberättelse.

Hur såg dessa svenskar på den europeiska kolonialismen och på sin egen roll i den? Hur förhöll de sig till de koloniala myndigheter de tjänade och var beroende av och i vilka koloniala nätverk ingick de? Vilka tankar om svenskhet, kultur och utveckling kommer till uttryck i deras texter och vilken bild ger de av Afrika och afrikaner? Dessa och andra frågor behandlas i de olika kapitlen och analyserna av berättelserna visar hur komplexa och motsägelsefulla de koloniala relationerna ofta var.

Kolonialismens samtidigheter bidrar inte bara till utforskandet av den nordiska kolonialismens historia utan även till forskningen om reselitteratur, en genre som fick något av ett genombrott under mellankrigstiden och då nådde en bred läsekrets.