Kapitlet behandlar unga omsorgsgivares (o)synlighet i svensk lagstiftning, de utmaningar de kan möta i sin uppväxtmiljö samt hur professionella inom socialtjänsten kan identifiera dem och deras behov. Med unga omsorgsgivare avses barn som regelbundet ger stöd eller hjälp till familjemedlemmar på ett sätt som går utöver vad jämnåriga barn vanligtvis förväntas göra. Trots socialtjänstens lagstadgade ansvar att tillgodose barns behov av skydd och stöd förbises ofta barns omsorgsansvar, vilket kan förstås utifrån brist på verktyg för att identifiera dessa barn. Problemet bottnar delvis i att barns omsorgsansvar inte är tydliggjort i svensklagstiftning i vilken barn betraktas som anhöriga i behov av skydd snarare än som aktiva omsorgsgivare. Denna osynlighet i lagstiftningen kan leda till att barns omsorgsansvar och dess påverkan på barnets välbefinnande förbises i socialtjänstens barnavårdsutredningar. Många av dessa barn lever i miljöer där förälderns behov eller problematik står i fokus, vilket kan leda till att barnets egna behov ignoreras. Barnets omsorgsansva rkan påverka hens fysiska, psykiska och sociala utveckling negativt. Vissa barn känner sig stressade och isolerade, även skolresultaten kan påverkas negativt med skolfrånvaro och bristande tid för läxor. Samtidigt kan vissa barn uppleva positiva effekter av omsorgsansvaret, exempelvis en känsla av att bidra till familjensvälmående, särskilt om ansvaret delas med föräldern eller andra vuxna i hushållet. Detta illustrerar vikten av att utveckla skyddsnät och strategier för att identifiera och stödja unga omsorgsgivare. I kapitlet presenteras även resultat från ett pågående forskningsprojekt som syftar till att utveckla och implementera ett bedömningsstöd för att identifiera unga omsorgsgivare i socialtjänstens barnavårdsutredningar. Preliminära resultat visar att barnens ansvar omfattar en bred variation av uppgifter, alltifrån praktiska hushållssysslor till mer känslomässiga uppgifter, samt att graden och arten av ansvar påverkar hur barnen upplever sin situation. Socialsekreterare beskriver hur verktyget har bidragit till en ökad kunskap om unga omsorgsgivares situation och mående i samband med barnavårdsutredningar. Det tonar fram en bild av unga omsorgsgivare som en utsatt och osynliggjord grupp som löper risk att mista sin rätt till en trygg och utvecklande barndom. För att säkerställa att dessa barns behov uppmärksammas krävs förbättrade verktyg, riktat stöd och en förstärkt lagstiftning. Vidare behöver vi se dessa barn som aktörer med unika behov av både skydd och stöd samt vikten av ett holistiskt angreppssätt för att synliggöra deras situation i välfärdssystemet

Increased concern was raised globally at the outbreak of COVID-19 that victims of domestic violence would be even more at risk when isolated with a violent partner and out of reach of support due to restrictions. Swedish staff in violence against women services prepared for increased calls for help. Instead, a worrying silence arose in a time and place of high uncertainty. This article analyzes the narratology of risk, when staff members in violence against women services, reflect upon their accounts, responses, and experiences, during the pandemic. The analysis is based on three themes, accounting for expected increased influx, making sense of silence and accounting for mobilization. The findings are discussed by applying the relational theory of risk.

This article focuses on the complexities of using a new intervention when parents are suspected of child physical abuse. Children leaving a child forensic interview due to suspected child physical abuse are often handed over to their parents, who sometimes are the suspected perpetrators. The Efter barnforhoret (EB) [After the child forensic interview] intervention was developed to aid children in this stressful situation by providing professional support from child welfare services to the child and parents. The article is based on interviews with 11 respondents working with EB. Narratives reveal how respondents use their discretionary space to navigate different institutional logics. In the themes Focusing on the child, Getting parents motivated, The challenges with organizational boundaries and Demand trumps resources, respondents argue that EB, despite organizational challenges, is considered an important intervention that meets the needs of children and families after the disclosure of child physical abuse.

Since the winter of 2020, COVID-19 has significantly changed the lives of many people. The aim of the present study is to explore how social workers specialised in the field of domestic violence (DV) balance the expectation and need to protect themselves from infection with the expectation and need to protect their clients and how this balancing affects their discretion. The method was qualitative interviews with social workers, team leaders, and managers in two Swedish municipalities. The results offer insights in how professionals experience and respond to changing conditions of social work and the potential consequences for victimised women. Three street-level responses to pandemic restrictions are presented: professionals who complied with new restrictions, professionals who negotiated some far-reaching restrictions, and professionals who resisted restrictions. Consequences for the social services, women experiencing DV, and civil society are discussed. The authors suggest that the results provide learning opportunities for managers and social workers to better understand the complex everyday life that surrounds their mission.

I kapitlet ges en inledning till boken och övergripande presention om vad preventivt arbete med barn och unga innebär.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en enkätundersökning om föräldraskap, våld och stöd riktad till ett nationellt slumpmässigt urval av föräldrar i Sverige. Av 4000 tillfrågade föräldrar var det 985 föräldrar som har svarat på frågor om våld mot sitt barn inklusive försummelse, partnervåld, attityder till våld i uppfostringssyfte samt frågor om ekonomi, hälsa och föräldraskap. De har även svarat på frågor om covid-19 pandemin påverkat deras föräldraskap. Resultaten visar att föräldrars positiva attityder till fysiska bestraffningar av barn har minskat avsevärt över tid. I denna studie uppgav endast en förälder att det var okej att slå ett barn och två personer rapporterade att det var okej att hota att slå ett barn. Nästan var fjärde förälder uppgav dock att de utsatt barnet för någon form av våld inklusive försummelse det senaste året. Psykiskt våld och emotionell försummelse var de vanligaste formerna av våld. Vidare visar resultaten att cirka 16 procent av föräldrarna, majoriteten kvinnor, hade varit utsatta för fysiskt och/eller psykiskt våld i nära relation. Resultaten visar också att majoriteten av föräldrarna kände sig trygga i föräldrarollen, men var femte upplevde ett behov av professionellt stöd i sitt föräldraskap. En knapp tredjedel av föräldrarna uppgav att relationen till barnet hade påverkats av pandemin där hälften tyckte att det varit mer utmanande, främst på grund av restriktionerna som gjort att barnet inte kunnat delta i fritidsaktiviteter eller att barnet varit tvungen att vara hemma från förskolan vid lindriga förkylningssymtom. Den andra hälften uppgav att relationen med barnet blivit bättre på grund av mer tid tillsammans i familjen.

Alla barn har rätt till goda uppväxtförhållanden och det är barnets föräldrar som har ansvar för att barnets behov tillgodoses genom hela uppväxten. Att stödja föräldrar i föräldraskapet genom barnets hela liv är en viktig del i det förebyggande arbetet mot våld. 

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en intervjustudie med föräldrar till barn som varit utsatta för våld. Syftet med studien var att undersöka erfarenheter av stöd till våldsutsatta barn och deras familjer utifrån ett föräldraperspektiv. I studien deltog 14 föräldrar och intervjuerna handlade om hur vägen till stöd sett ut, vad stödet innehållit och hur föräldrarna uppfattat barnets mående. Barnen hade varit utsatta för våld av en jämnårig, en partner till föräldern eller av en förälder. Några barn hade varit utsatta för fysiskt våld riktat direkt mot dem och/eller mot en förälder medan andra var utsatta för sexuella övergrepp. Våldet kan ha fått olika konsekvenser för barnen där några barn har drabbats av ångestattacker, sömnsvårigheter, självskadebeteende, ätstörningar och svårigheter att hantera skolan. Föräldrarnas röster visar en ojämlik tillgång till stöd för våldsutsatta barn. Många gånger är tillgången till stöd beroende av förälderns insats men flera föräldrar uppger att de saknar kunskap om var de kan söka stöd för sitt barn. Det kan resultera i mångåriga kamper för att erhålla stöd för barnet, men kan också innebära att föräldern får göra olika uppoffringar i sin vardag för att möta barnets behov. Intervjuerna visar en tydlig bild av att föräldrar söker ett mer synligt stöd för sina barn där professionella som möter våldsutsatta barn i olika sammanhang ska ha kunskap om vart de kan hänvisa familjen för rätt insats. Vidare önskar föräldrarna att stödet är holistiskt utformat så det ser till hela familjens behov. Föräldrarna vill ha kunskap om hur de ska möta sitt barn på bästa sätt.

Föräldrarnas röster bidrar med kunskap om hur stöd till familjer där våld mot barn förekommit kan förbättras.

Det finns i dag ett stort intresse för att ställa om arbetet med barn och unga utifrån ett förebyggande perspektiv. Tanken är att identifiera dem som behöver stöd i ett tidigt skede, innan problemen vuxit sig stora och svårbemästrade. Genom att tillvarata barns och ungas vardagsmiljöer, i familj, förskola, skola och under fritiden, och erbjuda insatser utan att särskilja och peka ut vissa barn som problem, finns förhoppningar om att stärka såväl de inkluderande krafterna i vardagliga sammanhang som barnets förmåga att fungera i dessa. Intresset för förebyggande arbete är inget nytt, vare sig i Sverige eller internationellt. Det nya är kraften i dess uttryck, dess omfattning och att det sker en  grundläggande omställning inom och mellan flera områden samtidigt.

Det innebär formandet av ett slags professionellt fält inom vilket specialiserade funktioner skapas och kompetens håller på att byggas upp. I detta arbete har uppbyggnaden av den teoretiska grunden för arbetet halkat efter. Med denna antologi vill författarna möta intresset för och presentera en systematiskt sammanställd kunskapsbas om preventivt arbete med barn och unga i Sverige i dag.Prevention med barn och unga vänder sig till studenter och praktiskt verksamma i socialt och pedagogiskt arbete samt andra närliggande ämnen. Boken är också av intresse för politiker och myndigheter där samtal förs och beslut fattas om förebyggande arbete.

I kapitlet summeras preventionsantologin och teoretiska implikationer för ett kritiskt preventivt arbete föreslås.