Studien fokuserar de hinder och möjligheter kring omsorg som äldre erfar när de kommer hem efter en sjukhusvistelse. Under de intervjuer med äldre som genomförts framkom att en del äldre fått omsorg från ett projektteam medan andra fick stöd av ordinarie hemtjänst i samband med och efter hemkomsten från sjukhuset. Resultaten visar att de äldres erfarenheter av att erhålla omsorg från hemtjänst eller från projektet skiljer sig markant bland annat beroende på hur flexibelt omsorgsarbetet utförs. För drygt 35 år sedan tog omsorgsforkaren Waerness (1983) upp vikten av teamarbete och flexibel organisering för att kunna ge äldre en god omsorg. Studien styrker att omsorgens organisering är av vikt. Trots att det gått mer än 35 år sedan Waerness betonade betydelsen av flexibelt omsorgsarbete visar undersökningen att merparten av de intervjuade saknar det. 

Föreliggande arbete är en avrapportering av forskningsprojektet "Hemma-hos-insats för barnfamiljer: förekomst, variation, innebörd", som har genomförts under år 2014–2015. Projektet har möjliggjorts genom forskningsbidrag från Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Studiens syfte är att belysa och analysera hemma-hos som insats inom den sociala barnavården avseende förekomst, variation och innebörd.

Hemma-hos tillkom som en insats inom den sociala barnavården på 1970-talet, då den beskrevs som en ny vårdform av intresse. Hemma-hosaren skulle vistas i familjen och delta i vardagslivet i hemmet. Insatsen uppfattades som ett alternativ till institutionsvistelse för barnen. Fram till 1990-talets början bedrevs viss forskning om hemmahosarbete, därefter är studier som berör arbetet och insatsen ytterst knapphändiga. Vad har det blivit av insatsen under senare årtionden? Med denna studie fyller vi en kunskapslucka.

Studien utgörs av två delar. Den första delen är en kartläggning av hemma-hos-liknande verksamheter i nio kommuner i Skåne län. Urvalet motiveras av att det under åren 1975–1976 genomfördes en studie (Månsson et al. 1977) om insatsen hemma-hos i de nio kommunerna. Genom att välja samma kommuner har vi kunnat göra vissa jämförelser över tid. Vi har således undersökt vad som har hänt med insatsen nära 40 år senare. Vår kartläggning har genomförts genom telefonintervjuer med tjänstemän inom socialtjänsten i de nio kommunerna. Den andra delen av studien handlar om insatsen i dess praktik ur berördas, inte minst barns och föräldrars perspektiv. Fyra barn, fyra föräldrar, två socialsekreterare och fyra anställda som arbetar med insatsen har kommit till tals (totalt 14 intervjuer). I studien inkluderas barns perspektiv vilket helt har saknats i tidigare forskning.

Resultaten visar att benämningar som hemma-hos-verksamhet och hemma-hosare har mönstrats ut, men att stödinsatser till barnfamiljer i det egna hemmet alltjämt sker. För att söka fånga en svårfångad praktik har vi i studien frågat efter personligt stöd till barnfamiljer som kan ges i deras hemmiljö. Den vanligaste benämningen på sådana insatser till barnfamiljer idag är familjebehandling. I relation till tidigare antal anställda hemma-hosare, på 1970-talet, har det skett en ökning av anställda familje-behandlare i de undersökta kommunerna. Samtidigt har arbetsuppgifterna breddats till att inkludera exempelvis föräldrautbildningar, grupp-verksamheter för barn och icke behovsprövat samtalsstöd. Resultaten visar att det skett en förändring där allt fler som arbetar med stöd till barnfamiljer i deras hemmiljö idag har högskoleutbildning, främst socionomexamen.

Ett intressant resultat är att det förefaller ha skett en rumslig förändring, i den meningen att insatser av typen personligt stöd till barnfamiljer idag ofta ges i socialtjänstens lokaler snarare än i hemmen. Arbetets form har också delvis förändrats. Under 1970-talet kombinerade vissa hemma-hosare sitt arbete med "vanligt hemvårdsarbete", medan dagens familjebehandlare kombinerar sina arbetsuppgifter med att exempelvis bedriva gruppverksamheter för barn och genomföra föräldrautbildningar.

Liksom tidigare studier (Månsson et al. 1977, Kjellquist et al. 1977) beskriver de intervjuade att insatsen utgörs av olika delar av terapeutisk, pedagogisk och praktisk karaktär. Men studien ger indikation på att de terapeutiska inslagen, i form av samtal, dominerar idag medan praktiska inslag som exempelvis att laga mat och följa eller hämta barn från skolan har minskat. Såväl personer som arbetar med insatsen som föräldrar menar att de praktiska inslagen är betydelsefulla. Föräldrarna beskriver att det är positivt att få stöd i hemmet då de upplever det tryggare och enklare än att träffas i socialtjänstens lokaler. Betydelsen av tillit och trygghet i relation till dem som arbetar med insatsen återkommer i intervjuer med föräldrar. Även intervjuade barn tar upp liknande aspekter i betydelsen av att ha en "snäll" familjebehandlare, vilken de upplever trygghet med.

Liksom i studier från 1970-talet (Månsson et al. 1977, Dahl 1980) finner vi att insatser i barnfamiljers hem även kan utgöras av kontroll och observation. De anställdas uppgift kan i dessa sammanhang vara att observera om föräldrarna visar omsorgsbrist om sina barn. Sådana observationer är avsedda att utgöra underlag till socialsekreterares barnavårdsutredningar om eventuellt omhändertagande av barnen.

Begreppet salutogenes har under senare år blivit populärt inom äldreomsorgen. Trots detta har det saknats empiriska undersökningar om innebörden av salutogent perspektiv. Artikeln handlar om hur idén om ett salutogent synsätt och arbetssätt kommer till, översätts, sprids, för att omsättas i praktik inom äldreomsorgen i en medelstor svensk kommun.

Many European countries have a model of formal agreements between the state and voluntary organisations involved in the core field of welfare, regarding their relative roles and cooperation. This dissertation analyzes the establishment of a Swedish agreement and how the cooperation leads up to the agreement. The cooperation process, known as the dialogue process, took place during more than a year, with the government inviting around eighty voluntary organisations. The theoretical framework of the dissertation is mainly what is know as institutional theory and a line of thought describing how ideas are not transferred and spread but translated and spread. The theoretical focus is on how original ideas are interpreted and why they gain a foothold in new contexts. With the help of empirical material in the form of documents, observations and interviews the dissertation shows how the idea of an agreement was spread from England to Sweden and how the government and the voluntary organisations acted during this process. One of the study’s conclusions is that the voluntary organisations took the initiative to create an agreement about “the role of game” but that the government transformed the voluntary organisations’ idea of an agreement to justify their own political goals. The Swedish agreement can therefore be seen as a step in clarifying Swedish social policy as regards responsibility for welfare. Voluntary organisations that have signed the agreement commit to contribute to securing welfare production. The dissertation shows that this role is appreciated by some of the voluntary organisations, while others question it.

The interest for voluntary services in elderly care has increased in

recent years and some have claimed that new types have emerged

within the field. What’s new with these types of services? This

licentiate dissertation focuses on the relationship between voluntary

services and local authority elderly care in Sweden. In order to

understand the transition from the old to the new types of voluntary

services the use of an historic perspective is essential. An analysis of this relationship and the characteristics of those newer types of voluntary services that have emerged were carried out utilizing text analyses of official government reports. The study also focuses on the role of the government, how the dividing line between voluntary organizations and local authority elderly care has been negotiated and thus moved over time.

The results show that services such as social support to the elderly

are in the process of being transferred from some of the local

authority organizations to special elderly care hybrid organizations.

These are run by local authority employees whose assignment is to

organize and recruit members from both voluntary organizations in

the social field and from volunteers who do not belong to these

voluntary organizations. Social support services to the elderly thus

tend to develop their own organizational frameworks. Furthermore

the results show that the government has great expectations for the

healthy elderly to contribute to the care of their peers in need of

support. These expectations are based on a perception that the

healthy elderly should take responsibility for their ageing and a

conception about them risking becoming lonely and ill if they do not

contribute by helping other elderly persons.

Denna rapport handlar om sociala frivilligorganisationer och äldreomsorg. Studien bygger på statligt offentligt utredningsmaterial, i huvudsak från 1950-talet fram till och med början av 2000-talet.

Syftet är att förstå relationen mellan sociala frivilligorganisationer och kommunal äldreomsorg genom att dels studera statens ambitioner och idéer, dels hur organisationerna har samverkat över tid. Särskild uppmärksamhet ägnas åt vad som kännetecknar de nya frivillighetsformer som växer fram inom dagens äldreomsorg.

Mairon Johansson är fil. mag. och lärare i socialt arbete vid Växjö universitet. Detta är hennes licentiatavhandling i socialt arbete.