Fallstudien som genomförts vid Institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet analyserar från ett studentperspektiv hur och varför ett kursvärderingssystem fungerar. Resultaten visar att fungerande kursvärderingssystem är en effekt av samspelet mellan mekaniken i kursvärderingssystemet, kontextuella faktorer och sociala mekanismer. Genom aktörsegenskaperna vilja, kunna, förstå genereras i utbildningssystemet processerna beslut och kommunikation. De mekanismer som identifierats bakom aktörsegenskaperna utgår från en indelning i makro-mikromekanismer (universitet, fakultet, institution), mikro-mikro-mekanismer (lärare, student), sub-individuella mekanismer (studenternas tankar och känslor) och mikro- makromekanismer (studentens återkoppling till kursansvariga, lärare, institution, fakultet och universitet). Enligt studenterna är effekter av ett fungerande kursvärderingssystem i sin tur en demokratisk utbildningsmiljö, insikter om kvalitetsaspekter i en kurs och förståelse för kursvärderingens roll. Kunskapsproduktion om utbildningskvalitet är, menar studenterna, en effekt som svarar mot ett kunskapsintresse hos flera aktörer. Ytterligare effekt är förbättrad utbildningskvalitet – ytterst till gagn för kommande brukare som möter den profession som socionomstudenterna utbildar sig för. 

Socionomprogrammet utbildar till en profession som råder över omfattande samhällsresurser, innehar långtgående definitionsmakt och som fattar beslut med betydande konsekvenser för enskilda. Socionomutbildningen är en generalistutbildning som har att svara mot förväntningar från ett diversifierat och kontextberoende yrkesfält. Yrkesfältet karaktäriseras idag av en ökande specialisering, samtidigt som det pågår riktade försök att etablera sk. evidensbaserad praktik (EBP) med förstärkta krav på vetenskaplig förankring. Ett utbildningsinslag i skärningspunkten mellan vetenskap och yrkespraktik, angeläget att studera närmare är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Syfte med paperet är att beskriva en planerad studie om huruvida VFU vid de svenska socionomprogrammen bidrar till att främja yrkeskunskap i linje dels med EBP, dels med intressenters förväntningar på yrkesspecifikt kunnande. Den planerade studien innefattar två delstudier. Den första utgör en diskursanalytiskt orienterad dokumentstudie. Avsikten är att analysera kursplaner och examinationer av VFU i landets socionomutbildningar avseende föreställningar om yrkeskunskap, med fokus på om och hur EBP integreras. Den andra delstudien utgör en intressentstudie. I denna är avsikten att genom fokusgruppintervjuer inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg (barn och unga) respektive äldreomsorg undersöka intressenters förväntningar på yrkesrelevant kunnande. Studien förväntas bidra med ny kunskap om det lärande som främjas vid socionomprogrammets VFU och huruvida detta ligger i linje dels med EBP, dels med intressenters förväntningar på yrkesrelevant kunnande.

På senare år har evidensbaserad praktik (EBP) introducerats som en möjlighet för socialarbetarprofessionen att ta ansvar för kvalitetssäkring av det sociala arbets verksamhetsfält. Därmed ställs det idag ökade krav på att socionomer har kunskaper och färdigheter i linje med filosofin, förhållningssättet och arbetsmodellen EBP. Argumenten är främst relaterade till yrkesetik och brukarnytta.

Socialt arbete som evidensbaserad praktik visar hur man som professionell socialarbetare kan bidra till en EBP genom sitt vardagliga arbete. Bokens syfte är att ge en handlingsorienterad översikt med konkreta exempel på arbetsprocesser som karaktäriserar en EBP. Centrala frågor som behandlas är: Vad är EBP? Varför är EBP motiverat i socialt arbete? Vad behöver man kunna för att bidra till en EBP? Författaren illustrerar med skiftande infallsvinklar hur man tillämpar EBP-filosofin i syfte att ständigt förbättra den egna yrkespraktiken.

The model of Evidence-Based Practice (EBP) is originally designed as a tool for clinical problem solving and work related learning. According to its theory of use EBP will bring an ethically sound and effective practice. Although simple in its construction implementation of the model seems as a highly complex and tricky activity in the field of social work as well as in the field of healthcare and others. The paper addresses how actors on different analytical levels respond to, translate, and spread the EBP-model. This is argued to be an effective cause to the overall implementation effect, which includes differentiation and sidesteps from the basic model. Also contextual factors hinder or facilitate realization of the model in practice, either if it will be the original model or translations of it. In sum this analytical framework of how adoption of a new practice model can be understood and explained also gives rise to the provoking question whether adherence with the original EBP-model is desirable and realistic in the context of social work. If so, a necessary follow-up question would be how fidelity with the original EBP-model can be secured. The paper explores different approaches in program theoretical terms. Empirical examples from debate and implementation efforts are given.

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett tvärgående och sektoröverskridande perspektiv diskutera förhållandet mellan konceptet evidensbaserad praktik (EBP) å ena sidan och begreppet evidens å andra sidan. Med utgångspunkt i litteraturen reser jag frågan om vilka de logiska och praktiska implikationerna blir av olika definitioner och grundförståelser. Mot bakgrund av att EBP, utifrån identifierbara idéelement och med en explicit logik, ursprungligen har designats som en ”motor” för en ”god praktik”, argumenterar jag för att det finns mer eller mindre rimliga tolkningar av konceptet. Jag menar också att det också går att göra en bedömning av mer eller mindre rimliga tolkningar när det gäller konceptets relation till evidensbegreppet (och även av innebörden av detta). I uppsatsen uppehåller jag mig särskilt vid frågan om utvärderingens och utvärderandets roll i förhållande till EBP, och till produktion och användning av evidens. Jag menar att processen av evidensproduktion och evidensanvändning både kan karaktäriseras som bottom-up och som top-down, enligt EBP-logiken. Jag argumenterar också för att den regelmässiga och spontana uppföljningen blir en viktig mekanism för att tillförsäkra ändamålsenlig produktion och användning av evidens, och för att etablera en evidensbaserad praktik – per definition. Den kritiska praktikern och den lyhörde forskaren blir viktiga nycklar för detta.

As an innovation Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for clinical problem solving. According to its theory of use EBP will bring a difference for policy makers, for professionals, for researchers and for service users. One question to be asked is whether EBP actually leads to the radical social change it is designed to accomplish. The aim of the study is to describe and analyse the outcome of the effort to establish EBP, with a focus on the case of social work in Sweden. The research questions are: What is EBP? Why are efforts made to establish EBP? What is the outcome of the EBP project? How can the outcome of the EBP project be explained?

The case study was conducted on a critical realistic meta-theoretical ground with a focus on explanation of social change with an explicit actor-structure perspective. Methodologically, a narrative synthesis of studies was made. As a complement primary data were collected to fill empirical gaps. The state of things was described before and after the EBP-initiatives. Several helping theories – Kuhn’s theory of paradigm, program theory, neo-institutional theory and theory of diffusion – were used to analyse the empirically mapped outcome of the EBP project.

The results show that the import of the original model of Evidence-Based Medicine (EBM) to social work is a part of a wider social movement in the helping and educational professions. The new model has influenced social work as a discipline, as a field of practice and as a field of policy. There are examples of full-scale implementations of EBP, although EBP has not reached a general status as daily practice. Some obstacles remain.

The gradual adaption of EBP corresponds to criteria hold by Kuhn for a paradigm shift. Acceptance of the model has contributed to change the structure and function of social systems. At an organizational level, this change means on-going institutionalization. The innovation is influencing the way institutional actors conduct their work. Although the structural conditions have been optimal, the EBP-model has been debated with heat. The EBP-debate and policy-driven infrastructural efforts have brought a more in-depth examination of the model. So-called coercive, normative, and regulative isomorphisms were used to change organizations. The degree of institutionalization depended on the individuals and the organizations willingness and preparedness to change, to understand, and to put the model into practice. When actors used a less strict version of the original EBP model, the pace of cultural and institutional change slowed down.

Evidensbaserad praktik (EBP) är en modell för problemlösning. Modellen bygger på kontinuerlig kunskapsanvändning och självutvärdering, med fokus på resultat för patient eller brukare. En viktig förutsättning för modellens sjösättande är samverkansstrukturer mellan forskning, utbildning, politik och praktik. I modellens idé ligger att överbrygga olika rationaliteter. I uppsatsen betraktas den pågående EBP-etableringen som ett iscensatt paradigmskifte, med potential att medföra en ny professionskultur. Det konstateras att EBP har vunnit mark inom en rad professionsområden så som medicin, klinisk psykologi, omvårdnad, utbildning och socialt arbete. Konkreta uttryck för EBP-rörelsens framväxt är uppbyggnad av evidensorienterade nätverk, struktursatsningar och modellförsök för evidensbaserade praktiker liksom riktade satsningar på kunskapsproduktion om patient- och klienteffekter. Genom detta förefaller vissa konsoliderande processer ha satts i rörelse. Samtidigt har etableringen skett i olika tempo och i olika utsträckning inom olika fält, men också inom olika länder. När det gäller det sociala arbetets fält framgår vid en internationell utblick att struktursatsningar har pågått parallellt i de nordiska länderna. Det finns också gjorda erfarenheter av implementeringsförsök bl.a. i Storbritannien och USA. På liknande sätt som inom andra fält har det rått, och råder fortsatt, kontrovers kring evidenskulturens status, potential och relevans. Uppsatsen uppehåller sig särskilt vid det faktum att det över tid har uppstått olika tolkningar av innebörden i EBP. Genom olika översättningar av modellen har det uppstått glapp. Med detta argumenteras för att ju vidare innehåll och lösare förpackning EBP har getts, desto mindre har de inbyggda kraven på, och förutsättningarna för, en i grunden förändrad professionskultur blivit. Betydelsen av detta diskuteras särskilt i relation till huruvida EBP, genom sin programteori, kan medföra det paradigmskifte som modellen har designats till att åstadkomma av sina nyckelarkitekter.

Författarna beskriver hur socialsekreterare kan använda ett förhållningssätt i linje med filosofin bakom en evidensbaserad praktik (EBP). I detta exempel var det svårt att förmedla anknytningsproblematik och allvarliga känslomässiga brister i omsorgen om ett litet barn. Författarna visar hur det med utgångspunkt i BBIC gjordes möjligt att belägga, beskriva och följa upp vårdnadshavarnas omsorgsförmåga och färändringspotential i förhållande till barnets behov av beteende- och känslomässigt stöd för en gynnsam utveckling. De framhåller värdet av ett så tydligt, konkret och välförankrat material som möjligt i utrednings- och biståndsarbete.

As an innovation imported from the field of epidemiology to social work the idea of Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for problem solving. According to its theory of use EBP, as a motor of change, will bring a difference for policy, for practice and for service users. As a travelling idea EBP is though both complex and dynamic. It has not been adopted or implemented with simplicity anywhere spread. The idea has over time been formulated and reformulated. One question to be asked is whether the idea of EBP is actually leading to the radical change it is designed to accomplish. The aim of my study is to describe and analyse results of the ongoing effort to establish EBP in social work. This brings a methodological need to map and analytically make sense of the outcome of the EBP-project, as a planned paradigm shift, at given moments of time and at defined levels of analysis (contexts). The paper addresses how I have outlined a meta-theoretical ground with methodological implications to do this exercise, and how this has brought my study a research map. The meta-theoretical ground of the study is critical realistic which has two significant methodological consequences. First it brings a strong focus on the actor-structure-relationship in my understanding of the object to be studied, and in the empirical mapping of this object on different levels of analysis. Empirical manifestations of relevance to map are related to ideas of use of knowledge and of production of knowledge (i.e. the core elements of the concept of EBP). Actors on different analytical levels are seen to spread and translate these ideas (as an effective cause to the overall effect of the EBP-project). I though regard the overall result of the EBP-project as transformation or reproduction of cultural structures. Methodologically I am making a narrative synthesis of studies of the emergence of EBP, of expressed understandings of the concept of EBP, of studies of EBP-oriented organisations, of the EBP-debates, and of implementation efforts on both policy and practice levels  – with an analytical focus on the relation between context-mechanism-outcome. Databases used for systematic search for empirical material in 2003, 2006 and 2009 are Academic Search Full TEXT Elite and Social Sciences Citation Index. I have also made search manually by references. Both secondary data (such as results of analyses of different aspects of the EBP-movement, as well as results from evaluations of EBP-implementation efforts) and primary data (such as debate articles, websites, reports) have been collected in order to continually ‘fill gaps’ in the research map. Second the critical realistic ground brings the study the task of explaining the empirical findings (that is the given outcome of the EBP-establishment). Methodologically this means that I use a battery of helping theory (primary neo-institutional theories) for analytical sense making (explanation) of the results, by revealing social mechanisms.