This study considered trends in the intergenerational transmission of social assistance (SA) among young adults in Finland, Norway and Sweden during the 2000s. Comparable administrative register data-sets enabled us to compare year by year the social assistance recipiency of 20-year-old adults in the period 1999-2008, together with information on their parents' social assistance recipiency at the time when those young adults were aged 16 years. The intergenerational odds-ratio for SA was stronger in Sweden than in Finland or Norway. The probabilities of transitioning into SA when having an SA family background have declined in all three countries, but less than the transition probabilities into SA when from a non-SA family. This has strengthened the intergenerational odds-ratio in all three countries, though only slightly in Norway. The upwards trend in intergenerational odds-ratios for SA follows almost perfectly the declining trend in the number of 20-year-old recipients in these three countries. When the number of SA recipients decrease, it decreases the transition probabilities into SA more among those with a non-SA family background compared to the those with an SA family background. This difference in the decrease of transition probabilities turns into an increase in the intergenerational odds-ratio.

I Rädda Barnens sjätte rapport om barnfattigdomen i Sverige redovisas senaste tillgängliga statistik på nationell och kommunal nivå. Särskild uppmärksamhet ägnas åt fattigdomen bland barn med utländsk bakgrund och barn med en ensamstående förälder. Det finns också statistik över barnfattigdomen i storstädernas stadsdelar.

I detta kapitel diskuteras erfarenheterna av ett långsiktigt forskningsarbete som studerar förekomst av ekonomisk utsatthet i barns uppväxtvillkor i Sverige på kommunal nivå. Sedan 2002 har jag årligen, i samarbete med Rädda Barnen, tagit fram årsrapporter som belyser Barnkonventionens artikel 27 om barns rätt till en skälig levnadsstandard och dess lokala variationer. I den första rapporten (Salonen 2002a) diskuteras mer ingående de överväganden kring metod och empiriska val av data och mått som legat till grund för detta fortlöpande arbete. Därefter har ytterligare fem rapporter (Salonen 2002b, 2003, 2004, 2006a och 2006b) presenterats som både följer upp tidigare resultat kring barnfattigdomens utveckling på kommunal nivå men som också successivt fördjupat och analyserna, till exempel på stadsdelsnivå i storstäderna och skillnader mellan barn till ensam- och samboende föräldrar.