Den här antologin har till syfte att uppmärksamma barns och ungas livsvillkor i Malmö. Vissa av bidragen fokuserar på barn och unga indirekt via praktiker, medan andra berör deras erfarenheter mer direkt. Antologibidragen ger därmed inblick i hur barns och ungas vardag påverkas och begränsas av de materiella och sociala villkoren som finns i staden men också hur de själva erfar, använder och skapar sina och andras livsvillkor i den. Genom att betona såväl strukturella och institutionella aspekters påverkan som barn och unga som subjekt med potential, synliggörs inte bara dessa materiella och sociala villkor utan också hur de kan förändras och omskapas. Unga som subjekt är en viktig utgångspunkt i antologin genom att perspektiven i största möjliga mån utgår från barn och unga på deras egna villkor och att de är synliga i texterna som subjekt. Barn och ungas agentskap i urbana miljöer knyts sällan till diskussioner som rör socio-politiska aspekter och strukturella övergripande sammanhang, trots att deras vardagsliv de facto är tätt sammanlänkat med dessa kontexter. Vår gemensamma utgångspunkt i den här antologin är att barns och ungas livsvillkor, personliga erfarenheter och subjektspositioner behöver förstås i förhållande till såväl de vardagliga mikrorummen, de offentliga miljöerna i staden och dess sociala geografi, som till de stora sociopolitiska och strukturella sammanhangen. Detta gäller såklart inte minst i en dynamisk kulturellt och socioekonomiskt diversifierad stad som Malmö där hälften av befolkningen är under 30 år, där 170 nationaliteter är representerade och där mer än 150 språk talas. Denna sociala och kulturella geografi medför utmaningar för professioner som arbetar med barn och ungdomar, som kräver medvetenhet om deras livsvillkor, vilket också behöver tillmätas pedagogisk mening och betydelse i professionsutövning och forskning. I Malmökommissionens 31 underlagsrapporter och dess huvudrapport (2013) konstaterades att klyftorna och skillnaderna mellan olika delar av befolkningen 10 Harju & Sjölander i Malmö hade ökat påtagligt under de senaste decennierna. Kommissionen gjorde djupdykningar som täckte en rad aspekter som migration, hälso- och sjukvård, trygghet, utbildning och socio-ekonomiska förhållanden. Barn och ungas vardagsvillkor lyftes fram som ett särskilt viktigt område och därför vill vi med denna antologi knyta an till och återanknyta till Malmökommissionens intentioner. I ett av huvudrapportens avsnitt som berör barn och ungas livsvillkor i Malmö formulerades exempelvis ett antal inriktningsmål och åtgärder. Ett av dessa mål var att halvera barnfattigdomen år 2020 och på sikt eliminera den helt. Det har nu hunnit bli 2019 och fortfarande har Malmö högst andel fattiga barn i landet. Åtgärdsförlagen i rapporten har inte hamnat högt på dagordningen, tycks det. Även om barnfattigdomen i Malmö inte diskuteras explicit i alla bidrag i antologin anser vi att det är nödvändigt att påminna om de rekommendationer, intentioner och målsättningar som Malmökommissionen lade fram för stadens beslutsfattare. Antologins tematik – barns och ungas livsvillkor i Malmö – kräver helt enkelt detta. Vissa av bidragen i antologin är lösnings- och potentialorienterade, medan andra kritiskt nagelfar förhållanden så som de gestaltas i staden för barn och unga. Text och bildinslagen från utställningen Malmö, vad drömmer du om, producerade av elever från språkintroduktionen och de estetiska programmen vid Malmö Latinskola, förstärker och befäster ytterligare vårt syfte med antologin.

Den här boken handlar om bortglömda och undanträngda sidor av historien rörande kampen mot apartheid. Det är en empiriskt underbyggd undersökning som utgör komplement till, och en utmaning mot, de hittills dominerande berättelserna om frihetskampen. I dessa – i synnerhet de svenska – har ofta problemfyllda och motsägelsefulla inslag rationaliserats bort. På så sätt utgör denna bok en form av motberättelse. Inte minst lyfts den omfattande arbetarhistoriska forskning som bedrivits i Sydafrika från 1970-talet till i dag fram i ljuset, vilken hittills undgått den svenska historieskrivningen. De intervjuer, arkivundersökningar och fältstudier som författaren genomför visar att vägen till frihet varken var enkelriktad eller endimensionell.