Dokumentet ”FKH i siffror” årligen redovisar Fakulteten för konst och humanioras nyckeltal och speglar hur vi ser på vår verksamhet. Det är viktigt att fundera vad vi vill redovisa och hur vi presenterar fakultetens verksamhet och människorna bakom. Det bör inte finnas en motsättning mellan vad vi gör (och vill göra) och vad (samt hur) vi redovisar. I nuläget ligger ”FKH i siffrors” huvudfokus på nyckeltal som har ekonomisk betydelse (kostnader, intäkter, HSt, genomströmning, antal och beviljandegrad av externa ansökningar). Vi upplever att den typen siffror inte bara dominerar våra interna diskussioner som handlar (alltför) mycket om ekonomi utan också styr våra beslut som ofta har förbättrad ekonomi som mål. Vår gemensamma verksamhet strävar även efter ett förbättrat innehåll i den utbildning och forskning vi bedriver. Därför föreslår vi i denna rapport ett visuellt komplement till FKH i siffror. På sikt kan samma förslagen också appliceras till hela Linnéuniversitetets årsrapport.

Kapitlet behandlar nordisk kolonialitet i flickboksformat, sett genom exemplet Frida på Sumatra (1920), en äventyrlig flickbok skriven av den danska författaren Helene Hörlyck. Boken spelar i en förmodat exotisk miljö i det koloniala Sumatra där en dansk plantageägare tar hand om en ung släkting, den egensinniga och självständiga Frida, som sedermera rövas bort av en medlem av folkstammen batakerna, Efter ett flertal hisnande äventyr återbördas hon till plantagen, hjälpt av två batakiska tjänare med vilka hon står på vänskaplig fot. Författarna analyserar den historiska bakgrunden, 1800-talets frambrytande nederländska expansion i Indonesien, samt Fridas position som å ena sidan moståndare till sociala konventioner och å andra sidan inpassad i en kolonial maktordning. Frida faller inom en 'rebellisk flicka'-trop som också lånar drag av kvinnliga upptäcktsresanden. Analysen påvisar en intersektionalitet där cirkuleringen av kolonial kunskap inbäddas i ett litterärt personligt mognadstema.

The chapter is a concurrent reading of two coming-of-age narratives with a view to exploring the effects of the differences in the narrators' positions on their similar life-stories. It focuses two texts from 21st century Zimbabwe, Tsitsi Dangarembga's The Book of Not and Alexandra Fuller's Don't Let's Go to the Dogs Tonight. There are many similarities between the texts but also crucial differences in perspective: while the narrators have many points in common, they represent opposing sides in a racialised conflict of interest. Furthermore, The Book of Not is a work of fiction and Don't Let's Go to the Dogs Tonight is autobiographical.

Both texts are set in the late 1970's and early 1980's in the area around Umtali/Mutare in Rhodesia/Zimbabwe, and both thematise the period of transition from racist Rhodesia to majority-rule Zimbabwe, the war for independence and its impact on the narrators, their families and their schoolmates. Also, both texts are first-person narratives told by teenage girls who are caught up in the process of becoming young women. However, Dangarembga's narrator is a black village girl who has gained a place in a prestigious white school, and Fuller's narrator is a white petty farmer's daughter.

This reading observes that the positions from which the narrators voice  - or refrain from voicing, or are deprived of the possibility to voice - their claims to individuality, to recognition and to social and cultural belonging, are crucially different. Thus, juxtaposing the two texts and their different perspectives draws attention to issues of discursive power and claims to authenticity, attempting to tease out some of the mechanisms that construct certain voices as worth listening to and particular stories as true.

Conditions of Not: articulations of transition in Tsitsi Dangarembga’s The Book of Not

Abstract: This paper focuses the effects on the identity of an individual character who is caught in the crossfire between conflicting cultural and political identities. In her novel of 2006 The Book of Not, the Zimbabwean author Tsitsi Dangarembga articulates this problem area through the representation of the main character Tambu.

Drawing on postcolonial theory, cultural studies and psychoanalytic-linguistic theory, the paper addresses Tambu’s first-person narrative of the political transition from apartheid Rhodesia to majority-rule Zimbabwe as well as her own transition from the identity of a culturally displaced village girl in a war zone to that of a struggling young city professional in the supposedly non-racist Zimbabwe.  In tracing the trajectory of Tambu’s development the paper discusses the contact zones of the village, a secondary school, a city office and a residential hostel. These transitional processes are, for the main character, fraught with loss of meaning and an increasingly fragmented sense of cultural and personal identity.

Insofar as modernity includes the transition from tradition-based clan societies to individualist city life and the fragmentation of the idea of unified self-identity, Dangarembga’s novel is one of many contemporary African articulations of global modernity.