Konstvetenskaplig biografi över Ulla Wiggen, hennes liv och konstnärskap, baserad på djupintervjuer med konstnären, hennes personliga minnesbilder och utsagor. 

Detta är den första större forskningspublikationen om Thea Ekström (1920-1988) och hennes konst. Genom text och bild, och genom skrönor, brev, dagboksanteckningar och analys av konstnärliga verk lotsas läsaren in i Thea Ekströms omfattande konstnärskap och brokiga liv.

Thea Ekström växte upp i Söndrum utanför Halmstad men gav sig tidigt av till Stockholm för musikstudier. Hon sjöng, och försörjde sig länge som turnerande pianist. Det är först under en sjukdomskonvalescens på 1950-talet som hon börjar måla på allvar och utveckla sitt mycket särpräglade formspråk.

Hennes tidiga bildvärld har en starkt surrealistisk prägel. Senare blir hon mer abstrakt, och fyller teckningar ochmåleri målningar med personliga tecken och symboler som gång på gång återkommer i olika skepnader.

Genombrottet som bildkonstnär kommer på 1960-talet med utställningar i bland annat Paris och New York. Hennes konst visas därefter återkommande i framförallt USA, Frankrike och Tyskland, liksom i Sverige.

Thea Ekström är på flera sätt en tidstypisk representant för den europeiska generation som växte upp i skuggan av 1930-talets gryende nazism och det följande världskrigets fasor, för att under efterkrigstiden uppleva 1950-talets ekonomiska boom och 1960-talets sociala, kulturella och känslomässiga revolution. Hennes konstnärliga yttryck däremot, är atypiskt och specifikt. Det kan inte misstas för att vara någon annans.

Starting in the late 1990s, the Swedish government began tasking Swedish universities to integrate, and thus mainstream, gender perspective in all higher education. This project culminated in 2016. According to the Ministry of Education and Research, this strategy was  “to achieve the gender equality policy objectives.” This approach has contributed to changes in academic programs and curricula, including the scope of courses and their accompanying course literature. This chapter describes how the strategy has affected art history and visual studies (hereafter referred to as “art history”). 

Pioneering scholars first introduced critical gender perspectives (then called “women’s studies”) into higher education in Sweden (and thus, art history) as part of the Women’s Liberation grassroots movement in the mid-1970s. Forty years before such critical perspectives became an administrative mandate, this was a trailblazing and groundbreaking stance. In the late 1980s and early 1990s, this approach formed the basis for an affirmative action plan, a method typically associated with tactics utilized to rectify discrimination in employment and education, and can be described as a kind of positive discrimination. Here, the term is used to discuss the effects of including literature with a gender perspective in art history curricula at Swedish universities. The results of inclusion are, in our experience, forceful. 

Det mytomspunna Bauhaus förknippar vi med djärv modernism och nyskapande design. Någon tänker säkert på möbler i stålrör, andra på geometriska mönster och grundfärgerna gult, rött och blått. Många känner till att konstnärer som Paul Klee, Vasilij Kandinskij och Josef Albers var lärare på Bauhaus. Men fanns där inga kvinnor? Jo, naturligtvis.

Since gender mainstreaming was launched by the end of the 20th century to promote gender equality in policy making as well as universities and has since found its way into program plans as well as evaluations documents. Gender mainstreaming introduced a gender equality perspective and was introduced as a successor to implementation of affirmative or positive action in political decision-making. But has it challenged the gender distribution in a profound way? Has it changed the way Art History is being taught or has it rather been used as an alibi for neutralizing positive action?

A Cultural History of the Avant-Garde in the Nordic Countries 1925-1950 is the first publication to deal with the avant-garde in the Nordic countries in this period. The essays cover a wide range of avant-garde manifestations: literature, visual arts, theatre, architecture and design, film, radio, body culture and magazines. It is the first major historical work to consider the Nordic avant-garde in a transnational perspective that includes all the arts and to discuss the role of the avant-garde not only within the aesthetic field but in a broader cultural and political context: the pre-war and wartime responses to international developments, the new cultural institutions, sexual politics, the impact of refugees and the new start after the war.