Rapporten bygger på den kvalitativa intervjustudie som genomfördes vid Linnéuniversitetet 2024–2025 inom projektet “Mediernas och myndigheternas motståndskraft – en kvalitativ intervjustudie om LVU‑kampanjen”, finansierad av Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Utgångspunkten är de omfattande desinformationsnarrativ som mellan 2021 och 2023 spreds om den svenska socialtjänstens hantering av vårdärenden enligt LVU, särskilt riktade mot muslimska minoriteter. Kampanjen knöt an till existerande globala konspirationsteorier och tidigare ryska desinformationskampanjer mot nordiska länder. Projektets mål var att förstå hur kampanjen påverkade och utmanade svenska medier och myndigheter i utförandet av sina demokratiskt förankrade uppdrag.

För att fånga professionella erfarenheter och reaktioner genomfördes 16 semistrukturerade intervjuer med journalister, socialsekreterare och kommunikatörer på nationella myndigheter. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades tematiskt. Urvalet var strategiskt: de personer som befunnit sig i kampanjens fokus och hanterat dess konsekvenser i sitt arbete valdes ut, och kompletterades genom snöbollsurval tills datamättnad uppnåddes. Analysen strukturerades i sex övergripande teman.

Studien visar att (1) desinformationen kraftigt störde ut både journalisters och socialsekreterares yrkespraktiker. En central observation var det som i rapporten benämns som en “informationsfälla”: desinformationen spreds fritt, medan socialtjänstens sekretessregler och journalisternas begränsade tillgång till handlingar gjorde det svårt att bemöta felaktigheter. Journalister upplevde att deras arbete försvårades av bristande insyn och hotfulla online-miljöer, medan socialsekreterare ofta utsattes personligen genom spridning av namn, adresser och anklagelser i sociala medier.

Ett andra övergripande resultat rör (2) kampanjens tydliga online-karaktär. Sociala medier skapade en fragmenterad och affektstyrd offentlighet där kampanjen kunde spridas inom parallella informationssfärer, ofta på arabiska och andra minoritetsspråk. Eftersom både myndigheter och många redaktioner saknade språklig kompetens eller systematisk övervakning av sociala medier (s k monitoring) identifierades kampanjens omfattning relativt sent. Detta bidrog till att tidiga insatser som hade kunnat stävja kampanjen uteblev.

Kampanjens styrka låg också i dess (3) emotionella mobiliseringskraft. Narrativet om barn som utsätts för övergrepp väckte rädsla, ilska och oro – känslor som både journalister och socialsekreterare uppfattade som genuina hos de berörda målgrupperna. Desinformationen förstärkte en redan existerande misstro mot myndigheter och gjorde att många föräldrar inte vågade söka hjälp.

Den fjärde slutsatsen gäller behovet av (4) språklig och kulturell anpassning. Både myndigheter och medier tvingades snabbt förändra kommunikationsstrategier genom översättningar till fler språk, nya format och mer riktad information. Socialtjänsten utvecklade i vissa kommuner nya former av lokalt uppsökande arbete, föräldrastödsprogram och samarbete med civilsamhället.

Ett femte tema belyser (5) social exkludering som rotorsak. Respondenterna beskrev att kampanjen fick fäste eftersom många i invandrargrupper redan hade låg tillit till myndigheter, begränsad kunskap om svensk lagstiftning och tillgång till alternativa informationskällor på andra språk. Erfarenheter från ursprungsländer med korrupta institutioner förstärkte denna sårbarhet.

Det sista temat rör (6) samhällelig tillit och informationstillit. Kampanjen visade att förtroendeklyftor måste adresseras långsiktigt. Intervjuerna visade att socialtjänsten arbetar aktivt med nya strategier för att bygga relationer, göra verksamheten mer tillgänglig och kommunicera mer begripligt. Journalister betonade i sin tur vikten av mångspråkighet och närvaro i de miljöer där desinformationen sprids, men också behovet av redaktionellt stöd i utsatta situationer.

Sammanfattningsvis visar studien hur LVU‑kampanjen blottlade brister i Sveriges samlade motståndskraft mot manipulation av informationslandskapet. Den pekar på behovet av stärkt flerspråkig kommunikation, bättre monitoring av digitala plattformar, ökat samarbete med civilsamhället och långsiktigt relationsarbete i lokalsamhällen. Rapporten argumenterar även för att en nationell resurs – ett svenskt center för informationsresiliens (SCIRE) – skulle kunna bidra till att koordinera bevakning, analys och motåtgärder mot framtida desinformationskampanjer.

This study explores how the so‑called LVU campaign – a coordinated campaign of false, misleading and emotionally charged messages about Sweden’s social services – affected journalists and social workers. Between 2021 and 2023, false claims circulated online suggesting that Swedish authorities were kidnapping Muslim children. These narratives spread mainly through social media and were amplified in mainly Arabic‑language online spaces, reaching large international audiences.

To understand how this affected professionals on the front line, the authors of this report conducted 16 qualitative interviews with journalists, social workers, and communication officers. Their accounts show how the campaign disrupted everyday work, created confusion, and fuelled mistrust.

One key finding is what is called an “information trap”. Because social services are bound by strict confidentiality laws, they could not correct misinformation about individual cases. At the same time, journalists struggled to verify claims because they lacked access to official yet confidential documents. This meant that false stories spread quickly, while professionals could not respond with facts.

The campaign also had a clear digital signature. Much of the activity took place on platforms like Facebook, X/Twitter, YouTube, and Telegram. Many of the Swedish professionals interviewed said they had little insight into what was happening online, meaning that authorities reacted late. Some social workers had their names and contact details spread online, leading to fear and harassment.

Another important theme is emotion. Narratives involving children are powerful, and the campaign used highly emotional images, videos, and testimonies. This triggered genuine fear among many immigrant families, some of whom were already unfamiliar with Swedish laws or carried mistrust from previous experiences. Journalists described how reporting on these stories became difficult and, at times, personally distressing.

The study also highlights the need for better communication, especially in multiple languages. Both media and authorities lacked the linguistic and cultural tools to reach the audiences where the misinformation spread. Over time, some municipalities developed new strategies, such as community meetings, parent courses in multiple languages, and cooperation with local associations, to rebuild trust.

Finally, the study shows that the LVU campaign exposed deeper social inequalities. People who felt excluded from Swedish society were more likely to believe and share false information. Improving trust between authorities and citizens therefore requires long‑term, continuous work, not just crisis communication.

Overall, the study concludes that Sweden needs stronger information resilience: better monitoring of social media, more multilingual communication, closer cooperation with civil society, and clearer explanations of how child protection decisions are made. Strengthening these areas can help protect both institutions and citizens from future misinformation campaigns.

In late 2021, a social media disinformation campaign targeting the Swedish social services grew rapidly. The campaign centered on the Swedish Care of Young Persons (Special Provisions) Act (LVU), which allows social services to remove minors from their homes and place them in foster care or family homes.The campaign falsely accused social services of sinister actions, such as kidnapping children—particularly those from Muslim backgrounds—for purposes like sex trafficking, organ harvesting, and forced assimilation. According to the Swedish Psychological Defence Agency (MPF), this represents the most serious disinformation campaign Sweden has ever faced.

This study investigates how the LVU disinformation campaign was handled and responded to by Swedish media organizations and social services authorities. We present the results from a qualitative semi-structured interview study, gathering data from key actors in Swedish authorities (including representatives of social services and government agencies for crisis management) and representatives of Swedish media houses that played a crucial role in countering the campaign.

This study explores the media strategies employed by Arab and Swedish news outlets in reporting the Quran burning incidents that occurred in Sweden between 2022 and 2023. These events, involving figures such as Rasmus Paludan and Salwan Momika, provoked widespread condemnation across the Muslim world and triggered significant diplomatic, security, and societal repercussions for Sweden. The crisis reignited global debates around freedom of expression, religious respect, and the responsibilities of democratic states in multicultural societies. This study examines how media organizations in different cultural and political contexts navigated the ethical, editorial, and communicative challenges of reporting on a highly sensitive and polarizing issue. Drawing on Critical Discourse Analysis (CDA), the study analyzes 125 articles from leading Swedish newspapers (Dagens Nyheter, Aftonbladet) and Arab media outlets (Al Jazeera, Al Arabiya), focusing on how different actors, values, and power relations were represented. The prelminary findings reveal that Arab media adopted reporting strategies that emphasized religious solidarity, moral condemnation, and calls for economic and diplomatic action. These strategies often framed Sweden as a state failing to protect religious minorities and uphold interfaith respect. In contrast, Swedish media reporting was shaped by concerns over national security, political accountability, and international diplomacy, with a notable shift toward questioning the limits of freedom of expression and highlighting internal political divisions. By analyzing these divergent reporting strategies, the study contributes to the understanding of cross-cultural media management, and the role of media in shaping international perceptions during crises. It also underscores the importance of media diversity and inclusive reporting practices in sustaining public trust and democratic resilience in times of global tension.

Skillnaderna mellan yngre och äldres syn på nyhetskvalitet är mindre än man kunde tro. I denna studie framkommer att bäda äldersgrupper värderar tillförlitlighet, opartiskhet och saklighet högst, medan interaktivitet - möjligheten att kommentera, gilla och dela - rankas lägt.

Känslomässig dramaturgi efterfrägas sällan och text ses som den viktigaste modaliteten; ljud bedöms däremot som nägot mindre väsentligt av de yngre.

Resultaten av studien visar att yngre nyhetskonsumenter inte bildar ett tydligt avgränsat, homogent publiksegment som radikalt skiljer sig frän äldre. Samtidigt är publiken i ständig rörelse och preferenser för vad som utgör god journalistik fortsätter att fragmenteras.

Utmaningen för traditionella nyhetsredaktioner är att snabbare fånga upp dessa skiftningar och leverera samhällsrelevant, demokratistärkande journalistik som verkligen når hela publiken, inte minst de unga.

This article delves into the news consumption strategies of young Swedish citizens aged 18–25, focusing on how they interact with and interpret news in today's digital landscape. Utilizing a mixed-method approach that combines semi-structured interviews and an observational study enhanced by eye-tracking technology, this research uncovers the nuanced ways in which young people engage with news media. The study identifies a variety of personal strategies for finding news, ranging from active search to passive reception via algorithms on digital platforms. Young Swedes exhibit a preference for digital news sources, utilizing a blend of traditional news outlets and social media to access information. The findings reveal a complex picture of news consumption that is both selective and diversified. While traditional news outlets remain important for their credibility, social media platforms are heavily utilized for their accessibility and real-time updates. By analyzing the interaction patterns and preferences of young Swedes, this study contributes to our understanding of the evolving dynamics of news consumption among young adults in the digital era. It provides valuable insights for media practitioners and scholars interested in the changing patterns of news engagement and the future of news dissemination in the age of digital media.

Rapporten sammanfattar ett två år långt forskningsprojekt, Young Citizens and Local News. What, Where and Why?, på svenska Unga och lokala nyheter 2025 – vad, var, hur och varför? Syftet med forskningsprojektet är att utifrån de unga vuxnas (18-25 år) egna perspektiv undersöka hur de idag ser på, värderar och hittar lokala nyheter. I denna rapport presenteras resultat och analyser i ett populärvetenskapligt format, där de ungas egna röster är utgångspunkt och deras egna uppfattningar står i centrum. Svensk lokaljournalistik har de senaste åren stått inför sin kanske största generationsutmaning hittills. Hur nå fram till unga vuxna som växer upp i en heldigital mobilbunden medievärld där olika plattformar, algoritmer och sociala medier ersatt förstasidor, papperstidningar, tv, radio, prenumerationer, betalväggar och fasta sändningstider i tv och radio? Det som växer fram är en komplex och ibland överraskande bild av hur den lokala journalistiken ser ut för en generation som aldrig behövt vänta på att nyheter ska komma till dem – nyheterna kommer ju av sig själv, till mobilen i fickan, i flödet och ofta utan att man ens ber om det (Vázquez-Herrero, Negreira-Rey & Sixto-García, 2020). Att unga vuxna tappar kontakten med traditionell nyhetsjournalistik har länge varit känt. Alla kurvor pekar nedåt: allt färre av dem prenumererar på en tidning, tittar på linjär TV, lyssnar på radio eller ens direkt besöker olika nyhetssajter (Mediemyndigheten, 2025). Men bakom den statistiska nedgången finns en annan berättelse – den om en generation som har ett intresse för nyheter, men där relevans för det egna livet och sättet nyheten presenteras på spelar en större roll för sannolikheten att de kommer ta del av innehållet jämfört med tidigare generationer. (Toff & Mathews, 2021). I en Medier & Demokrati-rapport från vårt tidigare projekt (Young Citizens and the Quality of News) presenterades resultat som visade att de unga vuxna som deltog i studien hade en tydligt uttalad önskan om att förstå och lära sig om samhället, men att de tenderar att välja sina vägar till information utifrån egna intressen, relationer, tillgänglighet och förtroende som ofta byggts upp över tid (Holt et al. 2023). De rör sig innehållsmässigt i ett hybridlandskap där journalistiska och icke-journalistiska källor fritt blandas (Geers, 2020). Algoritmer styr i stor utsträckning vad de läser men att själva googla eller söka nyheter via olika appar är inte ovanligt bland unga vuxna. Detta gäller även för lokala nyheter (Reuters Institute, 2025; Pew Research Center, 2025; Antunovic, Parsons & Cooke, 2018).

Despite boasting strong performance in global democracy rankings, Sweden grapples with impending challenges to its democratic fabric (Lührmann et al., 2019). The escalating prevalence of disinformation within an increasingly polarized media landscape has gained notable attention, spurring a proliferation of research studies and fact-checking initiatives to fortify the democratic society against such threats (Bakir & McStay, 2017; Holt, 2019; Waisbord, 2018; Allcott & Gentzkow, 2021). Simultaneously, young adults (18–25 years) seem to be progressively distancing themselves from conventional news outlets, choosing instead platforms where emotional narratives reign supreme and adherence to journalistic standards is not necessarily a given (Newman et al. 2023). Given the divergent media consumption patterns of young citizens compared to older generations (Boczkowski et al., 2018; Newman et al., 2020), it is crucial to understand this demographic’s conception of news quality. Moreover, the disinformation conundrum is intrinsically linked with contemporary research on democratic innovation, the evolution of representative democracy, and the enhancement of civic practices and forums (Norris, 2011). The challenge of integrating the younger generation into these discussions is a pivotal concern in this discourseThis paper investigates how young citizens construe quality of news and the factors that influence their perceptions of news quality. Despite the abundance of news sources available, young citizens may struggle to distinguish between high-quality news and misinformation. Through qualitative interviews with young citizens (ages 18–25), combined with analysis of biometric lab data (eye-tracking and GSR), we explore the interplay between actual and measurable reactions to pieces of news and stated quality assessments, highlighting key factors that shape their perceptions of news quality, including trust and source credibility, relevance, and format. We find that these factors interact, at times paradoxically, with one another to influence young citizens’ judgments about the quality of news. Our results show that news items that cause more emotional engagement are not necessarily ranked higher in quality than less engaging news items. Our results have implications for news organizations and media literacy education programs, and we suggest areas for future research on news consumption and young citizens.

Sweden has long been recognized for its support of human rights and its generous acceptance of Middle Eastern immigrants, particularly in the aftermath of the Syrian war in 2015. The country’s image is closely tied to its welcoming stance towards immigrants. Compared to other EU countries, Sweden had the most generous migration policy towards refugees and asylum seekers until 2016. Currently, nearly one in four people living in Sweden was born in a foreign country.

However, over the past 17 years, Sweden has encountered various crises related to Muslim and Arab immigrants. These crises have not only affected the country internally but have also impacted its global image.

This paper presents a longitudinal study comparing three significant crises: the publication of the Mohamed caricature crisis, the social services crisis, and the Quran burning crisis. It explores how these events were portrayed by different Arab media platforms.

The paper also highlights the issues related to the Swedish authorities crisis management.  

News media reporting on immigrant communities are often blamed for being biased or prejudiced. News organizations – especially tabloids and alternative right-wing news media – have been criticized for their insensitivity while covering immigrants, and for failing to adapt their reporting style to accommodate the new, globalized, multicultural immigrant societies. Instead, they tend to focus on stereotypical negative aspects of immigrant communities, often portraying them in a disproportionate or unfavorable light as “the other.” This chapter presents an overview of a selection of previous studies on the media representation of immigrants in the West. It further explores various approaches to reporting on immigrants and examines how each approach contributes to a specific narrative construction. The chapter concludes by advocating for a more “constructive approach” in journalism to effectively represent a multicultural society, as well as discussing the relevance of such an approach for educators.