WHO uppskattar att 450 000 människor årligen avlider i världen till följd av drunkning, varav majoriteten är barn. Hjärtstopp och plötslig död som orsakas av drunkning är betydligt vanligare i låginkomstländer. Detta innebär att många liv går förlorade till följd av drunkningsolyckor, samtidigt som fattiga länder drabbas särskilt hårt. Mot bakgrund av detta framträder den etiska frågan: Hur kan fler liv räddas? Även rättviseprincipen blir viktig och bör rimligen föranleda åtgärder för att förhindra drunkning och rädda drunkningsoffer i särskilt utsatta delar av världen. Vilket ansvar har vi i Sverige för detta arbete? Etiker använder ofta drunkning som exempel för att tydliggöra den moraliska plikten att rädda liv. Vid ett drunkningstillbud kräver denna plikt specifika förmågor, mod och självuppoffring. Ett fullgörande av plikten kan å ena sidan riskera egna förluster och ytterst det egna livet, och å andra sidan ge belöning i form av självaktning och framför allt minskat lidande och död för andra. Plikten att göra allt för patientens bästa grundas i godhetsprincipen som innebär att främja nyttan för den drabbade, samtidigt som riskerna med fortsatta återupplivningsförsök övervägs i ett senare skede. Här framträder den etiska frågan: Hur kan liv räddas, samtidigt som överlevnad till ett ovärdigt liv minimeras?