Kärlek är det vanligaste ämnet för en sång, så har det kanske alltid varit. Men kärlek har också alltid varit en täckmantel för att utöva makt, hot, förföljelse eller förbjudna begär. I det tidiga 1600-talets London kunde kärlekssånger med kvinnliga berättarjag framförda inom aristokratiska, manliga grupper tjäna som en förevändning att uttrycka samkönat begär medan kärlekssånger med manliga berättarjag ofta använder samma retorik som dagens kvinnomisshandlare. Inte bara texterna är aktiva i berättelserna, även musiken understryker texternas underströmmar. Själva den kroppsliga aktiviteten att sjunga dessa sånger lägger till information som förblir dold vid en genomläsning, eller ett instrumentalt framförande.