Artikeln syftar till att fördjupa förståelsen av emotionell närvaro i lärares arbete utifrån ett relationellt perspektiv, samt att visa på livsvärldsfenomeno-logins teoretiska och metodologiska bidrag till detta perspektiv. Med hjälp av Bubers dialogfilosofi analyseras erfarenheter av emotionell närvaro i lärares arbete. Resultatet av analysen presenteras i två meningsbestämmande teman: uppmärksamhet och skärpa i lärares arbete och integritet och gemenskap. Ana-lysen visar på betydelsen av emotionell närvaro som en kompass för lärare för att handla omdömesfullt. I emotionell närvaro riktar lärare och elever sin uppmärksamhet mot det som upplevs som väsentligt. Emotionell närvaro innebär en förmåga hos läraren att omfatta den pedagogiska situationen som en helhet. Likaså innebär emotionell närvaro en upplevelse av samhörighet som både är gemenskap och respekt för personlig integritet. Emotionell när-varo är en mänsklig kraft som förmår motverka ett mekaniskt och instru-mentellt förhållningssätt i lärares arbete.