Som en del i ett större projekt om ämnesspråk vid Centrum för ämnesdidaktisk forskning vid Linnéuniversitetet (CÄHL), studerar vi ämnesspråket i högstadiets klassrumsundervisning i musik. Studien är deskriptiv till sin karaktär, och syftet är primärt att beskriva hur ämnesspråket i musikundervisningen på högstadiet gestaltar sig. Studien baseras på filminspelningar av sex lektioner i musik runt om i södra Sverige.

Två centrala utgångspunkter för studien är att det finns ett ämnesspråk i musikundervisningen och att det är multimodalt till sin karaktär. Det vill säga att ämnesspråket inte enkelt kan beskrivas som något som sägs (verbalt) eller gestaltas genom olika skriftliga strategier (exv. på tavlan, i textmaterial och liknande).

Vid Musikforskning i dag vill vi ge en överblick över vilka olika former av ”språk” (vardagligt,skolspråk, ämnesspråk, ”musikerspråk”, vetenskapligt språk) som förekommer i de lektioner vihar dokumenterat. Därefter vill vi beskriva de delar av materialet som vi har kategoriserat som ämnesspråk och ge exempel på hur vi arbetat med dem utifrån ett multimodalt perspektiv i vår analys. Mer specifikt analyserar vi det insamlade materialet utifrån ett social-semiotiskt perspektiv med fokus på vilka semiotiska resurser som lärarna använder sig av i sin undervisning.

Studiens preliminära resultat visar att olika semiotiska resurser såsom tal, skrift, sång, instrumentspelande, gestik och liknande, ofta samverkar för att framföra ett innehåll i undervisningen. Dessutom samsas musikundervisningens ämnesspråk, med språk från andra domäner, såsom skolspråk, vardagsspråk, ”musikerspråk”, vetenskapligt språk.