Speciallärares och specialpedagogers antal och betydelse har ökat de senaste åren och specialpedagogik som expertfält blir alltmer centralt i det svenska skolsystemet. Samtidigt sker en fortsatt selektering till särskilda skolformer och elevgrupper och den Specialpedagogiska skolmyndighetens roll och ställning stärks, vilket gör det än mer angeläget att diskutera vad special-pedagogik är och vill göra. I denna text uppmanas läsaren att i tanke och handling tydligare ta ställning till specialpedagogikens grundläggande perspektiv. Som stöd för denna process ges i artikeln argument för att precisera, nyansera eller eventuellt förnya några specialpedagogiska begrepp.