Inom vård av personer med demenssjukdom är vårdarens bekräftelse av personens värdighet och välbefinnande grundläggande. Bekräftelsens effekt avgörs av vad och hur vårdaren väljer att bekräfta. Då den inte är anpassad riskerar personens värdighet och välbefinnande att reduceras, skadas eller gå förlorad. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals föreställningar om att bekräfta värdighet och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Vårdarens synsätt och antagande om personen med demenssjukdom, om att vårda samt innebörd av värdighet och välbefinnande antogs ha en betydande roll för vårdarens val att bekräfta. Metod: Tio informanter intervjuades kring sina uppfattningar av att bekräfta värdighet och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Analysen genomfördes utifrån fenomenografisk metod i fyra steg där informanternas uppfattningar presenterades i ett utfallsrum av beskrivningskategorier med underkategorier. Resultat: Resultatet visade att bekräftelse uppkommer i ett samspel av faktorer, vilka kan påverka bekräftelsen både positivt och negativt. Vårdarnas bekräftelse skedde med utgångspunkt i vårdarens föreställningar via sekundära värden, mot övergripande värden, i en kontext av omgivningsfaktorer och utifrån ett kommunikativt feedbacksystem. Vårdarna hade såväl underlättande som hindrande förställningar vilka kopplades till tid och organisatoriska förutsättningar, till vårdtagarens förmågor, kommunikation och uttryck. Reflektion och klinisk implikation: Studien ger kunskap om hur vårdpersonal tänker kring värdighet och välbefinnande.  Skillnader i vårdens utförande kan förstås utifrån ett livsvärldsperspektiv och kan användas som underlag för utbildning, handledning och reflektion.

In caring for people with dementia confirmation of dignity and wellbeing is essential. How and in what way the nurse chooses to confirm determines the effect on the confirmation itself. If not individually adjusted to the person with dementia there’s a risk of dignity and wellbeing being reduced, damaged or lost. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ personal beliefs and constructs on confirming dignity and wellbeing in people suffering from dementia. The nurses views on the person with dementia, personal beliefs on caring and on the meaning of dignity and wellbeing was predicted to have a significant role on the way he or she confirms the person. Method: Ten informants were interviewed on their personal experiences on confirming dignity and wellbeing. The narrations were analysed using a phenomenographic methodology in four different steps. The informants’ experiences were presented in an outcome space consisting sets of categories and subcategories of description. Result: Confirmation takes place within an interplay of factors with the potentiality to effect in a positively or negatively way. The nurses’ confirmation took place on the basis of their personal beliefs and constructs through secondary values, towards overall values, within a context of external factors and from a communicative system of feedback. The nurses had both enabling and hindering personal beliefs and constructs which were linked to time and organisational factors and to cognitive and physical abilities, communication and expression of the patient. Reflections and clinical implications: The study brings knowledge on nurses’ personal beliefs and constructs on confirming dignity and wellbeing. The differences in nursing among the nurses can be further viewed and understood from a life-world perspective and contribute to nursing education, supervision and reflection.