Nationella och internationella studier som fått stort genomslag i media och i skoldebatten, visar att svenska elevers läsförståelse har sjunkit under de senaste åren. Detta gäller såväl yngre som äldre elever. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur fyra svensklärare på gymnasiet uppfattar saken. Vidare har jag velat se hur dessa lärare arbetar med läsförståelseträning i sin undervisning, samt vilken insyn de har i aktuell forskning kring läsförståelse och läsförståelseundervisning.

Resultatet visar att hälften av lärarna ser en klar försämring av gymnasieelevers läsförståelse de senaste 10-20 åren. Eleverna prioriterar bort läsning, vilket medför minskat ordförråd, bristande språklig medvetenhet och därmed försämrad läsförståelse. Två av lärarna menar att de inte kan se någon märkbar försämring av elevernas läsförståelse. Samtliga lärare arbetar medvetet med läsning i sina klasser, och använder sig av olika metoder för att öka elevernas läsförståelse. Ordkunskap, högläsning, boksamtal och kompensatoriska hjälpmedel är några exempel, anpassning av innehåll och tidsåtgång en annan. Framförallt tycks man vilja väcka elevernas lust att läsa, och använder sig av olika metoder för att uppnå detta mål. Samtliga lärare i studien uppger att deras undervisning främst formats av egna erfarenheter och samarbete med elever och kollegor. Arbetsmetoderna de presenterar stämmer till stor del överens med aktuell forskning kring läsförståelseundervisning, ändå upplever respondenterna att de saknar kunskap om metoder för läsinlärning och läsförståelsestrategier, och önskar att fler forskningsrön skulle nå även lärare som undervisar på gymnasiet.

2