Sammanfattning
Sverigedemokraterna städar upp i sitt parti. Jimmie Åkesson vill inte kännas vid partiets främlingsfientliga stämpel och hävdar sig vilja ha nolltolerans mot rasism och extremism. Att man putsat partiets fasad verkar ha varit framgångsrikt då man hösten 2012 uppmättes till Sveriges tredje parti i opinionsmätningar. Fasaden sprack dock senare samma höst då tre stycken högt uppsatta Sverigedemokrater avslöjades på film genom en händelse där de fällt sexistiska och rasistiska kommenterar. Detta ledde till konsekvenser för de berörda partimedlemmarna. Partiet visar upp två motstridiga sidor. En där partiet är ett etablerat riksdagsparti och en sida som visar att man agerar utifrån främlingsfientliga åsikter.
Denna uppsats har studerat skillnader mellan hur partiet presenterar sig själva i det offentliga rummet och hur partiet presenterar sig själva i den mer privata sfären. Detta har genomförts genom studier av Sverigedemokraternas mer privata blogginlägg samt av deras officiellt publicerade material i form utav partiets principprogram. Resultatet visade att det finns skillnader i hur Sverigedemokraterna argumenterar i den mer privata sfären genom blogginlägg, och i den mer offentliga sfären genom deras officiella material. I blogginläggen ville man väcka negativa känslor för invandrare och invandring hos mottagaren, medan man i det officiella materialet vädjade till mottagarens förnuft, intellekt och rationella tänkande. Detta medför att en person som enbart läser Sverigedemokraternas bloggar får en annan bild av partiet än en person som enbart läser det officiellt publicerade materialet.
Inträdet i det offentliga rummet tvingade partiet att förändra sin argumentation och tvätta sina argument. Positionen ställde nya krav på partiet gällande argumentation och trovärdighet för att kunna fortsätta vara ett etablerat riksdagsparti. Alla politiska aktörer i partiet har inte hängt med i denna förändring eller kunnat hålla sig strikt till hur man agerar i offentligheten, vilket gör att fasaden ibland rämnar.