Att lämna skolan och ta steget ut i arbetslivet är en process som kan vara jobbig för många ungdomar. För eleverna på gymnasiesärskolans nationella program innebär denna process att de vid studenten kommer till ett vägskäl; ett arbete på den öppna arbetsmarknaden eller en sysselsättning på en Daglig verksamhet. Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen på gymnasiesärskolans nationella program förbereder eleverna inför övergången till arbetslivet.

Sen 1866 har det funnits en undervisning för elever med en utvecklingsstörning, som då kallades sinnesslöa. Målsättningen med undervisningen har sen dess fokuserat på att göra eleverna så självständiga som möjligt. Idag har gymnasiesärskolan en målsättning som utöver en yrkesutbildning ska ge eleverna verktyg för ett aktivt deltagande i samhället. På den öppna arbetsmarknaden finns det idag flera arbetsmarknadsåtgärder i form av olika anställningsformer, för elever som gått på gymnasiesärskolan är det vanligast med en lönebidragsanställning.

Det här en studie som har en fenomenografisk grund eftersom syftet är att få en förståelse för hur personalen arbetar med att förbereda eleverna. Den metod som har använts är intervjuer av både pedagoger och studie- och yrkesvägledare.

För att analysera det empiriska materialet används Nirjes normaliseringsprincip, Säljös sociokulturella perspektiv och von Wrights Vad eller Vem. Den här studiens resultat visar att målsättningen för flera av intervjupersonernas skolor är att eleverna ska få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Trots detta hamnar många elever inom den Dagliga verksamheten. En del av förberedelsen för övergången till arbetslivet är elevernas praktik. Det som ses som ett hinder för att eleverna ska få ett arbete är, enligt intervjupersonerna, ekonomin, ökade effektivitetskrav och okunskap.