Bakgrund: Att vara patient i palliativt skede innebär att kroppen förändras successivt. Kroppen förlorar alltmer sin förmåga att reglera blodcirkulation, puls och temperatur. Individen blir trött och förvirrad. När livets slut närmar sig isolerar sig patienten från omvärlden och endast de närmaste personerna finns kvar nära patienten. Patienten är ensam i sin död där en lätt beröring kan vara viktigare än någonsin. När sjuksköterskan ser patienten genom livsvärldsperspektivet ses patienten som en helhet. Syfte: belysa patienters upplevelser att vara i ett palliativt skede. Metod: En systematisk litteraturstudie. Datasökningen genomfördes i tre databaser, PubMed, PsycINFO och Cinahl. Kvalitetsgranskningen resulterade i nio artiklar, fem kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultat: I analysprocessen identifierades tre kategorier och sju underkategorier; Betydelsen av mänskliga möten - Närståendes betydelse och Möte med vården, Ställningstagande till en ny livssituation - Att komma till insikt och Att känna hopp, Kroppsliga och själsliga förändringar - Fysisk hälsa, Psykisk hälsa och Existentiell eftertanke. Slutsats: Patienters upplevelser att vara i palliativt skede innebar fysiska och psykiska förändringar. Kroppen blev svagare och omvärdering gällande livet och relationer gjordes. Patientens upplevelser innebar också anpassning till sin livssituation. Oavsett hur patienten anpassade sig till livssituationen var alltid vårdpersonal och närstående av stor betydelse för patienten.