Introduktion: Myopin ökar, både i prevalens runt om i världen och den tenderar ofta att öka hos den enskilda individen. Varför det är på det viset är idag inte helt klarlagt. På senare tid har intresset för det perifera seendets inverkan på myopiutvecklingen tagit fart.

Syfte: Att undersöka om och i så fall hur den perifera refraktionen förändrar sig jämfört med den centrala refraktionen hos en myop grupp och en emmetrop grupp. Vidare undersöks om förändringen skiljer sig åt mellan grupperna och om det finns någon nasal och temporal asymmetri

inom grupperna.

Metod och material: Tolv ögonfriska emmetroper och lika många myoper med en total medelålder ± SD på 23,3 ± 3,0 år undersöktes. De refraktionerades vid sju olika blickriktningar med en COAS-HD aberrometer med Vision Research Tool (VR-Tool) som är baserad på Shack-Hartmann teknologin. Fixationsobjekt var placerade centralt samt vid tio, tjugo och trettio graders excentricitet nasalt och temporalt i det horisontella synfältet.

Resultat: Sett till den sfäriska ekvivalenten så hade den myopa gruppen en i stort sett oförändrad refraktion över synfältet. Den emmetropa gruppen var i genomsnitt mer myop långt ut i periferin i det nasala synfältet jämfört med centralt. Det förelåg en skillnad mellan grupperna vid tjugo och trettio grader i det nasala synfältet samt vid trettio grader i det temporala synfältet. Emmetroperna var mer asymmetriska över synfältet än myoperna.

Diskussion: Myoper tycks ha likartad refraktion över hela synfältet och skillnaden mellan myoper och emmetroper var endast signifikant långt ut i periferin. Skillnaden tycks bero till största delen av emmetropernas myopa skifte i periferin. Myoperna har bästa möjliga avbildning, minsta spridningscirkeln, i närheten av retina över hela det horisontella synfältet. Sammanfattningsvis stödjer inte resultaten teorin om att myopiutvecklingen påverkas av förändringar i den perifera refraktionen.

2008:O18