Accelerometrar används i stor utsträckning inom forskning och i viss grad i klinisk verksamhet för att fastställa fysisk aktivitet, men de ställer krav på användarna. 

God kännedom krävs om utformning av mätprotokoll och bearbetning av rådata till användbara mått, som kan användas i lämpliga statistiska analyser för att undvika mätfel.

Mätfel medför felskattning av den fysiska aktiviteten, uteblivna gruppskillnader, försvagade samband med hälsa och felaktiga slutsatser om interventionseffekter.

Mätning av fysisk aktivitet i klinisk verksamhet främjas genom samarbete mellan kliniskt verksamma, kliniska forskare och forskare med metodologisk kompetens inom fysisk aktivitetsmätning.