Studiens syfte är att undersöka hur ett antal svensklärare i årskurs 4–6 ser på sin undervisning i läsförståelse och läsförståelsestrategier. Vi undersöker hur de planerar och genomför denna undervisning, om undervisningen i läsförståelse med läsförståelsestrategier som metod upplevs bidra till att öka elevernas läsförståelse och om eleverna ges möjligheten till att fördjupa sin läsförståelseförmåga i förhållande till tidigare skolår. Resultatet bygger på intervjuer med tre lärare som undervisar i svenska i årskurs 4–6 och visar på att lärarna anser det viktigt att undervisa i läsförståelse, men att detta i hög grad sker implicit. Lärarna ansåg att bristen på undervisningstid vara en utmaning för undervisning i läsförståelse. Det går även att utläsa en osäkerhet hos lärarna när det gäller undervisning i läsförståelsestrategier och begreppsanvändning i sammanhanget. Som tidigare forskning visat kan det finnas en risk för att eleverna inte får ett språk för att kunna samtala om sin kunskapsutveckling i läsförståelse, om lärarna inte aktivt undervisar i läsförståelsebegrepp, vilket i sin tur kan bidra till försämrade läsförståelsekunskaper.