För 50 år sedan var forskningen om James Joyce och hans författarskap ännu någorlunda möjlig att överblicka. Det är den knappast längre. Den har under de senaste årtiondena svällt över alla bräddar och ter sig numera enormt livaktig särskilt i USA. Från andra sidan Atlanten har en rad väsentliga arbeten kommit, men även en hel del abstrusa studier, ibland så teoristyrda att de knappast kan sägas ha bidragit till Joyceforskningen alls utan mest framstått som provkörningar av någon ny teori eller något modernt paradigm som ännu inte har prövats på den store irländaren.