Med bakgrund av de senaste årens turbulens på världens kapitalmarknader, ökad globalisering med tillhörande konkurrens av kapital, tillsammans med i Sverige allt mer ”slimmade” företagsorganisationer bör det finnas en drivkraft för att frigöra kapital från verksamheten för att kunna användas till andra ändamål, såsom nya investeringar. Kapital finns bundet i olika tillgångar och skulder i ett företag, men hur väljer ett företag område för att uppnå mest effekt av kapitalrationaliseringen? Befintlig teori tar upp hur kapitalrationalisering kan uppnås i respektive tillgång eller skuld med olika metoder och att bedriva kapitalrationaliseringsprojekt kräver tid och engagemang.

Syftet med denna uppsats är att skapa en modell som gör det möjligt att jämföra olika delar av ett företags kapitalbindning och potentialen i effektivare användning av densamma och på så sätt skapa en prioriteringsordning som kan användas som beslutsunderlag för företag. Samt att applicera denna modell på ett företag och därmed se vilka frågeställningar som användandet av modellen kan stöta på.

För att kunna bygga ovanstående modell görs en genomgång av befintliga teorier kring frågeställningar om kapital, kapitalbindning samt uppföljning och styrning av kapital. Vidare

behövs ytterligare variabler för att skapa modellen, därför förs resonemang kring variation

och tidsram som krävs. Som avslutning efter teorigenomgång och diskussion kring variabler

skapas modellen. Metoden kan närmast beskrivas som teoretiskt deduktiv med en praktisk test av modellen. Utifrån test av modellen på företaget är slutsatsen att modellen ger en prioriteringsordning av kapitaldelar. En positiv sidoeffekt är också att modellen ”tvingar” användaren att börja arbeta med kapitalbindningen samt tänka kapitalrationalisering. Dock märks det tydligt att den mjuka variabeln ”årseffekt” har stor inverkan på prioriteringen. Detta är en värdering som ”måste” göras internt i ett företag vilket gör att modellen lämpar sig bäst för intern användning. Ytterligare en faktor talar för att modellen bör användas internt eftersom det krävs tillgång till detaljerad information om vad som ingår i de olika kapitaldelarna för att kunna bedöma hur dessa skall behandlas i modellen.