Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskolan tänker kring att arbeta med utvärderingsinstrumentet individuell utvecklingsplan, IUP. Studien utgick från följande frågeställningar: Varför väljer läraren att använda IUP som bedömningsverktyg? Varför väljer läraren att avstå från arbete med IUP? samt Hur tänker pedagogerna kring möjligheten att utveckla verksamheten vidare utefter varje enskild IUP? För att vinna kunskap om lärarnas tankar vilar studien på ett kvalitativt perspektiv där enkätfrågor legat till grund för insamlingen av empirin.

Resultatet av lärarnas tankar analyserades utifrån de relationella och punktuella perspektiven som beskrivs av Wright. Vad som framkommer av resultatet är att lärarna i studien har olika syn på att använda IUP som bedömningsverktyg i sin verksamhet. De olika tankarna kring materialet är beroende av om läraren väljer att inta ett relationellt eller punktuellt perspektiv. Studiens resultat visar att lärarna som förespråkat IUP intar ett postmodernt och relationellt sätt att arbeta med IUP då de ser arbetsverktyget som ett sätt att utvärdera och utveckla verksamheten, men även som en bra utgångspunkt vid utvecklingssamtal. Studiens resultat visar även att lärarna framhåller tankar om att IUP kan begränsa den pedagogiska verksamheten och att bedömning av det enskilda barnet är en bidragande faktor till att läraren väljer att inte använda IUP i sin verksamhet. Vad samtliga lärare i studien påvisar är att ett relationellt arbetssätt är att föredra när man väljer utvärderingsinstrument till sin verksamhet. Diskussionen visar på slutsatser som att lärarens grundsyn speglar hur IUP som utvärderingsinstrument används i förskolan verksamhet.