Baserat på klassrumsobservationer och lärarintervjuer undersöks hur lärare och elever i årskurs 2 tolkar och använder den textlösa bilderboken Migrants i en undervisningspraktik. Med stöd i teorier om läsrespons, litteracitets-praktiker och skrivdiskurser visar resultatet att den textlösa bilderboken öppnade upp för olika tolkningar och kreativa uttryck hos elever och lärare, där elevernas tolkningar präglades av egna intressen och erfarenheter samt uppmärksamhet vid visuella detaljer. Som ett uttryck för sin didaktiska läsning försökte lärarna styra tolkningarna mot bokens migrationstema, som dock blev relativt perifert när eleverna skapade djurfigurer och skrev egna berättelser med inspiration av Migrants. Däremot tog eleverna fasta på förevisad genrestruktur samt moraliska värden lärarna poängterade, såsom snällhet och hjälpsamhet Lärarna uttryckte att den textlösa bilderboken gav eleverna utrymme för fantasi, muntligt deltagande och stolthet över det egna skapandet, samtidigt som de såg skrivandet som nödvändigt för att motivera arbetssättet. Med utgångspunkt i Bernsteins begrepp rekontextualisering belyses hur arbetet med den textlösa boken både öppnade upp för kreativitet och behövde anpassas till ett undervisningsparadigm som värderar genre-kunskaper och skriftliga förmågor högt.