År 1910 höll den socialistiske agitatorn Henrik ”Hinke” Bergegren föredraget ”Kärlek utan barn”, vilket ledde till ett generellt förbud mot agitation för preventivmedel, i folkmun kallat lex Hinke. Trots förbudet fortsatte Bergegren att agitera för barnbegränsning fram till sin död 1936 och publicerade mellan åren 1910 och 1936 en rad skrifter som kombinerade sexualupplysning med förfäktandet av rasbiologi. Samtidigt tog skrifterna avstånd från idéer om exempelvis befolkningsunderskott. I ett nyligen avslutat post-docprojekt har historikern Peter Bauer studerat Bergegrens skrifter i syfte att undersöka hur Bergegren såg på sexualitet, familjebildning och kärleksrelationer. Den föreslagna presentationen ämnar därför teckna en bild av Bergegren som en, om än motsägelsefull, politisk filosof vars idéer om fri kärlek än idag kan te sig radikala.