I förskolans läroplan betonas vikten av att verksamheten ska erbjuda barnen en trygg omsorg. Introduktionen till förskolan utgör en central period i denna process, då barn, vårdnadshavare och pedagoger påbörjar relationsskapande som lägger grunden för barnets fortsatta trivsel och utveckling. Syftet med studien är att bidra med en fördjupad förståelse för hur förskollärare uppfattar och gestaltar sitt relationsskapande arbete med barn under introduktionen, med särskilt fokus på anknytningens betydelse i förskolans kontext. Studien syftar även till att ta reda på vad förskollärare anser möjliggör samt utmanar anknytningsrelationer vid introduktionen. Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och har analyserats genom tematisk analys. Studiens resultat analyserades utifrån det teoretiska ramverket som utgick från anknytningsteorin och Scheffs relationsteori om sociala band. Resultatet visade att trygghet framstod som den mest centrala aspekten under introduktionen. Förskollärarna beskrev hur vårdnadshavarens känsla av tillit hade direkt påverkan på barnets trygghet, och att ett förtroendefullt samarbete mellan pedagog och vårdnadshavare var avgörande för att etablera relationer. Trygghet skapades genom lyhördhet, emotionell närvaro och kontinuitet i mötet med både barn och vårdnadshavare. Utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv framträdde vikten av att pedagoger fungerar som trygga baser för barnen, där förutsägbarhet och konsekvens i bemötandet stödjer barnets känsloreglering och anknytningsprocess. Studiens resultat har praktisk relevans för hur introduktionen kan organiseras och belyser behovet av en struktur som möjliggör tid, kontinuitet och relationell lyhördhet i mötet med barn, vårdnadshavare och pedagog.