Studien syftade till att bidra med kunskap kring vilka strategier förskollärareanvänder då de lämnar situationer där barn ägnar sig åt spontan lek. Studien togspecifikt sikte på att undersöka förskollärares förståelse av hur lämnandet påverkarinteraktionen mellan förskollärare och barn. Samt hur den pedagogiska relationenoch barns fortsatta spontana lek kan påverkas. Triangulering användes som metod,där olika observationer och intervjuer hanterades för att sammanställa insamladempiri. Resultatet visar att förskollärarna har en medvetenhet om strategier ochleken kan vara avgörande för att skapa en tydlig lekram. En växling mellan aktivtdeltagande och observation på avstånd har en påverkan på leken och visadesamtidigt på förskollärarnas lyhördhet inför barnens signaler. Förskollärarna lyfteäven vikten av verbal och ickeverbal kommunikation och dess centrala roll i leken.Leksituationer lämnades antingen genom tydlig verbal och trygghetsskapandeförklaring eller genom att förskolläraren intog en roll och avslutade sin medverkanpå ett lekfullt sätt. I vissa fall var det ett tyst tillbakadragande som användes efter attbarnen på egen hand ansågs kunna fortsätta leken. Det kan konstateras attförskollärarna tillämpar olika strategier beroende på barngruppens ochleksituationer. De uppvisar en medvetenhet om att oplanerade händelser och akutasituationer i verksamheten kan påverka möjligheten att lämna leken på ett planeratsätt. Resultaten har analyserats med stöd i tidigare forskning och i relation tillstudiens centrala begrepp samt med utgångspunkt i studiens frågeställningar.