Många elever upplever att kemi är svårt, bland annat eftersom ämnet till stor del handlar om fenomen som inte är synliga för blotta ögat. För att synliggöra atomer, molekyler och kemiska reaktioner behöver lärare använda olika typer av visuella representationer. Visuell kommunikation är alltså en central del av kemiundervisningen. Men det räcker inte att bara rita Bohrs atommodell eller visa en animation av vattenmolekylers rörelse. Som lärare behöver man reflektera över vilka visuella representationer man använder och hur de används, eftersom det påverkar elevers möjligheter till lärande. I min avhandling undersöker jag hur lärare använder visuella representationer för att göra det osynliga i kemin synligt för eleverna. Syftet med den här artikeln är att presentera några av resultaten och ett didaktiskt verktyg baserat på dem, samt visa hur detta kan hjälpa lärare att reflektera över hur visuella representationer kan användas i undervisningen för att främja elevers lärande.