I detta arbete görs en analys av performanceverket Please drink me av Pernilla Eskilsson. Please drink me upplevdes vid ett liveframträdande och undersökningen utgår från minnesanteckningar, foton och filmat material. Verket analyseras med socialsemiotisk teori och metod enligt Kress och van Leeuwen samt med performanceteori och performanceanalytisk metod enligt Erika Fischer-Lichte. Undersökningen visar att socialsemiotiken utgör en möjlighet att analysera performancekonst genom att se det som en multimodal, teckenskapande process där resurser med meningspotential kan tolkas. Studien belyser även hur en performanceteoretisk synvinkel kan se performancekonsten som en performativ händelse där kroppslig närvaro och transformativa upplevelser bidrar till meningsskapandet. En slutsats som görs är att båda metoderna är relevanta för att skapa förståelse för performancekonstens komplexa natur.

This work analyzes the performance piece Please drink me by Pernilla Eskilsson. Please drink me was experienced at a live performance and the investigation is made from memorandum notes, photo documentation and video documentation. The analysis is done by using social semiotic theory and method according to Gunther Kress and Theo van Leeuwen, and by using performance theory and analysis according to Erika Fischer-Lichte. The examination shows that social semiotics offer a possibility to analyze performance art by seeing it as a multimodal sign creating process, where resources with meaning potential can be interpreted. The study also highlights how performance theory can explain performance art as a performative event where embodied presence and transformative experiences contribute to the creation of significance. One of the conclusions is that both methods are relevant to produce comprehension for the complex nature of performance art.