Denna kvalitativa studie undersöker hur lärare som undervisar i gitarr beskriver att de

arbetar för att stödja elevers motivation i instrumentalundervisning samt vilka

utmaningar de möter i detta arbete. Studien tar sin utgångspunkt i

Självbestämmandeteorin (SDT) och analyserar lärarnas strategier i relation till de tre

grundläggande psykologiska behoven: kompetens, autonomi och samhörighet.

Dataproduktionen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med tre gitarrlärare

verksamma i grundskola och kulturskola. Intervjuerna genomfördes via Zoom,

transkriberades och analyserades med en tematisk analys. Resultaten visar att lärarna

betonar kompetensstödjande strategier såsom att bryta ner svåra moment i mindre steg,

att välja material som snabbt låter som musik samt att synliggöra progression över tid.

Autonomi främjas främst genom elevinflytande vid repertoarval och genom att läraren

förklarar syftet med övningar och delmål, samtidigt som valmöjligheter balanseras mot

struktur och progression. Samhörighet framträder genom relationsbyggande, en trygg

lärmiljö, normalisering av misstag samt specifik och ärlig återkoppling som får elever

att känna sig sedda.

Samtidigt identifierades motivationshinder kopplade till gitarrens instrumentspecifika

trösklar (smärta, teknik, långsam start) och en digital mediekultur som kan bidra till

orealistiska förväntningar om snabb utveckling. Sammantaget pekar studien på att

motivationsarbete i gitarrundervisning i hög grad handlar om att systematiskt stödja

kompetens, autonomi och samhörighet, samt att hantera spänningen mellan snabba

belöningar och instrumentlärandets behov av uthållighet.