Bakgrund: Digitaliseringen av kallelser inom hälso- och sjukvården syftar främst till att reducera tidsåtgång och kostnader, och harmoniserar möjligtvis inte med ambitionen om en jämlik och patientsäker vård. Det finns en kunskapslucka kring hur införandet av digitala kallelser i vården har påverkat patienternas vårdprocess med avseende på patientsäkerhet och jämlik vård. Tidigare forskning pekar på att låg e-hälsolitteracitet kan försvåra tillgången till digitala vårdtjänster och därmed skapa digitalt utanförskap. Syfte: Att öka förståelsen och undersöka hur digitala kallelser påverkar patienters vårdprocess utifrån ett jämlikhets- och patientsäkerhetsperspektiv, samt vilken betydelse e-hälsolitteracitet har för detsamma. Metod: En kvantitativ metodansats antogs med stöd av en kvalitativ ansats och studien genomfördes på en avdelning för klinisk fysiologi i en medelstor region i södra Sverige. Kvantitativa data inhämtades från databaser (n=19 154 undersökningar) patientenkäter (n=61) och personalenkäter (n=12). Kvalitativa data insamlades via öppna enkätfrågor och analyserades på patienter (n=20) och personal (n= 4) med innehållsanalys. Resultat: Studien visade en signifikant ökning av uteblivna patienter (2 procentenheter) efter införandet av digitala kallelser. Det fanns även ett svagt signifikant samband mellan e-hälsolitteracitet och hur tydligt informationen i kallelsen uppfattades och en signifikant skillnad i hur informationen uppfattades av de som fått brevkallelse och de som fått digital kallelse, som grupp var det flest äldre som fortfarande hade brevkallelser. Slutsats: Resultaten bör tolkas med försiktighet på grund av det begränsade underlaget, men indikerar tendenser som motiverar fortsatt uppföljning och vidare studier av hur införandet av digitala kallelser påverkar patienters vårdprocess. Studien antyder att digitala kallelser kan bidra till en mer effektiv vård, men samtidigt medföra risker för försämrad patientsäkerhet och ökad ojämlikhet, särskilt bland äldre patienter och grupper med låg e-hälsolitteracitet. För att upprätthålla en jämlik och patientsäker vård krävs flexibla och individanpassade kommunikationslösningar samt kontinuerlig uppföljning och utvärdering av implementeringen. Vidare behövs större studier för att fördjupa förståelsen av e-hälsolitteracitetens betydelse och för att klarlägga vilken informationslösning som förmedlar kallelseinnehåll tydligast till olika patientgrupper.

Background: The digitalization of appointment notifications in healthcare is primarily intended to reduce time and costs and may not align with the ambition of equitable and patient-safe care. There is a knowledge gap regarding how the implementation of digital appointment notifications has affected patients’ care processes in terms of patient safety and equity. Previous research suggests that low eHealth literacy can hinder access to digital health services and thereby contribute to digital exclusion. Aim: To increase understanding and examine how digital appointment notifications affect patients’ care processes from an equity and patient-safety perspective, and the role of eHealth literacy in this context. Methods: A quantitative approach was adopted, supported by a qualitative component. The study was conducted at a clinical physiology department in a medium-sized region in southern Sweden. Quantitative data were obtained from databases (n=19,154 examinations), patient questionnaires (n=61), and staff questionnaires (n=12). Qualitative data was collected through open-ended survey questions and analyzed using content analysis of patient responses (n=20) and staff responses (n=4). Results: The study showed a significant increase in missed appointments (2 percentage points) after the implementation of digital appointment notifications. A weak but significant association was found between eHealth literacy and perceived clarity of the information in the notification. There was also a significant difference in how the information was perceived between those who received postal notifications and those who received digital notifications; as a group, older patients were most likely to still use postal notifications. Conclusion: The results should be interpreted with caution due to the limited sample size, but they indicate trends that justify continued follow-up and further studies on how the implementation of digital appointment notifications affect patients’ care pathways. The study suggests that digital notifications may contribute to more efficient care but may also entail risks of reduced patient safety and increased inequality, particularly among older patients and groups with low eHealth literacy. To maintain equitable and patient-safe care, flexible and individually tailored communication solutions are required, along with continuous follow-up and evaluation of the implementation. Furthermore, larger studies are needed to deepen the understanding of the role of eHealth literacy in this context and to clarify which information solution conveys appointment content most clearly to different patient groups.