Bakgrund: Elitfotboll präglas av hög fysisk belastning, vilket medför variationer i spelarnas träningsberedskap. För att optimera prestation och minska skaderisk används både subjektiva och objektiva mätmetoder i utvärderande syfte. Kunskapen om deras inbördes relation samt om typisk variation över tid i verklig elitmiljö är dock begränsad. Hastighetsbaserad träning har föreslagits som ett potentiellt verktyg för att uppskatta neuromuskulär dagsform, men dess praktiska relevans i relation till etablerade metoder är fortfarande otillräckligt kartlagd. Syfte: Syftet med studien var att deskriptivt beskriva individuella referensvärden och typisk variation för objektiva och subjektiva mått på träningsberedskap hos elitfotbollsspelare under en treveckorsperiod. Vilket bidrar med underlag för framtida monitorering och jämförelser mellan olika delar av en säsong. Studien ämnade även undersöka korrelation mellan typiska objektiva och subjektiva mätmetoder som används för att bedöma träningsberedskap. Metod: Nitton manliga elitfotbollsspelare deltog i en longitudinell observationsstudie under tre veckor i slutet av tävlingssäsongen. Mätningar genomfördes vid elva tillfällen och inkluderade hastighetsbaserad knäböj med 30–35% av 1RM, isometrisk greppstyrka samt självskattad träningsberedskap. Data analyserades deskriptivt och samband mellan variablerna undersöktes med Spearmans rangkorrelation. Resultat: Samtliga variabler uppvisade låg variation på gruppnivå men tydligare intraindividuella variationer. Inga statistiskt signifikanta samband identifierades mellan de objektiva och subjektiva måtten. Konklusion: Resultaten indikerar att träningsberedskap hos elitfotbollsspelare präglas av individuella variationer och att subjektiva och objektiva mätmetoder speglar olika dimensioner av prestationsberedskap. Studien bidrar med underlag för framtida studier i samma område.  

Background: Elite football is characterized by high physical demands, which lead to variations in players training readiness. To optimize performance and reduce injury risk, both subjective and objective measurement methods are used for evaluation purposes. However, knowledge about their interrelationship and typical variation over time in real elite environments remains limited. Velocity-based training has been proposed as a potential tool for estimating daily neuromuscular readiness, but its practical relevance in relation to established methods is still insufficiently explored. Aim: The aim of the study was to descriptively characterize individual reference values and typical variation for objective and subjective measures of training readiness in elite football players over a 3-week period, thereby providing a basis for future monitoring and comparisons between different phases of a season. The study also aimed to examine correlations between commonly used objective and subjective methods for assessing training readiness. Methods: Nineteen male elite football players participated in a longitudinal observational study over three weeks at the end of the competitive season. Measurements were conducted on eleven occasions and included velocity-based back squat at 30–35% of 1RM, isometric handgrip strength, and self-reported training readiness. Data were analyzed descriptively, and relationships between variables were examined using Spearman’s rank correlation. Results: All variables showed low variation at the group level but more pronounced intra-individual variation. No statistically significant associations were identified between the objective and subjective measures. Conclusion: The results indicate that training readiness in elite football players is characterized by individual variability and that subjective and objective measurement methods reflect different dimensions of performance readiness. The study provides a foundation for future research in this area.