I vår vetenksapliga rapport var syftet att undersöka hur skolkuratorer i svenska gymnasieskolor upplevde sitt handlingsutrymme i relation till sitt breda policyuppdrag i mötet med elever psykiska ohälsa. Empirin bygger på sju semistrukturerade kvaliativa intervjuer som bearbetades genom en tematisk analys. Reslutatet visade att en majoritet av skolkuratorerna upplevde en betydande handlingsfrihet i sin praktik, där det åtgärdande arbetet dominerade. Skolkuratorns generella policyuppdrag ger uttrymme för  att de själva kan fylla det med innehåll och betydelse. Detta resulterade i kreativa och unika arbetssätt för skolkuratorerna att använda sitt handlingsutrymme inom ramen för deras policyuppdrag. Samtidigt visar reslutatet att ett stort elevantal per skolkurator kan innebära att kuratorn har svårt att fullfölja hela sitt uppdrag. I dessa fall är de särkilt framtädande att det förrebyggande arbetet på gruppnivå är svårt att prioritera. Resultaten visar att infromanterna kände oro för en eventuell kommande elevhälsorevision som skulle förändra deras yrkesroll och titel till ett mer behandlande uppdrag. Skolkuratorers erfarenheter av elevers psykiska ohälsa visar att presentationkrav, stress relaterat till skolan och sociala mediers påverkan är framträdande faktorer. Dessa tecken på psykisk ohälsa var särkilt kopplade till elever som studerade på teoretiska program och utgör därmed vår nyckelfynd i jämrförelse med tidigare forskning.