Detta projekt syftar till att undersöka hur lärarstudenter som har deltagit i både teoretiska och praktiska moment vid universitetet och i verksamhetsförlagd utbildning resonerar kring att designa teoretiskt grundade läraktiviteter som inkluderar digitala verktyg. En vanlig utmaning i lärarutbildningen är den upplevda klyftan mellan den teoretiska utbildningen vid universitetet och den praktiska utbildningen ute i skolor. Dessutom finns en brist på digitalt orienterad didaktik i lärarutbildningen. Detta är problematiskt eftersom ICILS 2024 visar att fyra av tio elever i årskurs 8 saknar grundläggande digital kompetens. Samtidigt visar en internationell forskningsöversikt att elever som kommer från socioekonomiskt utsatta områden, som har ett annat modersmål än svenska eller som har funktionsvariationer, gynnas särskilt av att använda digitala verktyg i undervisningen. En medveten användning av digitala verktyg skulle alltså kunna vara en väg att överbrygga ojämlikhet i skolan och främja alla elevers digitala kompetens. Därför är en central utgångspunkt i detta projekt att elever tidigt ska ges möjlighet att utveckla digital kompetens för att kunna vara aktiva medborgare i ett digitaliserat samhälle. Digital kompetens är även en förutsättning för att kunna delta i och påverka demokratiska processer, exempelvis genom att kritiskt granska digital information och själva uttrycka sig i digitala miljöer. För att möjliggöra detta behöver lärare göra vetenskapligt grundade didaktiska val som främjar elevers lärande och utveckling. Studien utgår från det teoretiska perspektivet Design för lärande (DfL), som betraktar undervisning och lärande som en form av multimodal design. Inom DfL är modellen Learning Design Sequence (LDS-modellen) central för både analys och design av läraktiviteter och den låg till grund för projektets design samt lärarstudenternas arbete med att designa hybrida läraktiviteter. Lärarstudenterna som deltog i projektet tillhörde tre olika program och projektet omfattade undervisningssekvenser i fyra kurser. Datamaterialet består av 294 lärarstudenters skriftliga reflektioner samt intervjuer med 23 studenter. Empirin analyserades genom kvalitativa innehållsanalyser för att identifiera kategorier relevanta för projektets syfte. Resultaten visar att flera studenter gör explicita kopplingar mellan teori och praktik och uttrycker hur kursmomenten hjälper dem att tillägna sig en didaktisk modell som är användbar för att designa hybrida läraktiviteter på vetenskaplig grund. Vidare uttrycker studenterna en vilja att arbeta med hybrida läraktiviteter i sitt framtida yrke och förklarar varför och hur sådana aktiviteter kan iscensättas i undervisningen. En central slutsats från projektet är att studenter behöver förberedas, både teoretiskt och praktiskt, för att designa hybrida läraktiviteter som stödjer elevers lärande, digitala kompetens och demokratiska delaktighet.