Studien undersökte hur tvärprofessionell samverkan mellan skola och socialtjänstkring socialt utsatta barn konstruerades i professionellas beskrivningar samt vilkamöjligheter och hinder som framträdde i samverkansarbetet. Bakgrunden var att barn i socialt utsatta livssituationer ofta är i behov av samordnade insatser från fleravälfärdsaktörer, samtidigt som tidigare forskning visat att samverkan mellanverksamheter kan vara komplex och präglas av organisatoriska och professionella utmaningar. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer baserades på vinjetter som användes för att samla in empiri från yrkesverksamma inom skola och socialtjänst. Det empiriska materialet analyserades med stöd av systemteori och samverkansteori för att belysa hur ansvar, roller och informationsflöden formades i samverkansprocessen. Studiens resultat visar att tvärprofessionell samverkan mellan skola och socialtjänst framträder som en praktiksom rymmer både betydande möjligheter och tydliga hinder i arbetet kring socialt utsatta barn. Samverkan formas i mötet mellan organisatoriska strukturer, professionella relationer och juridiska ramar, vilket innebär att den inte enbart kanförstås som en organisatorisk modell. Istället framträder samverkan som en kontinuerligt pågående process där ansvar, mandat och kommunikation behöver hanteras i det praktiska arbetet mellan verksamheterna. Detta synliggör att förutsättningarna för samverkan inte enbart avgörs av formella strukturer, utan också av hur professionella aktörer tolkar och hanterar sina uppdrag i det dagliga arbetet.