Denna studie handlar om flerspråkiga barns första tid i förskolan, en period som ofta präglas av både nyfikenhet och osäkerhet när ett gemensamt språk ännu inte finns. Studien undersöker hur flerspråkiga barn upplever sin första tid i förskolan och hur pedagoger arbetar för att stödja barnens kommunikation och delaktighet. Fokus ligger på de känslor och kommunikativa svårigheter som kan uppstå, samt på de strategier pedagoger använder för att skapa trygghet och underlätta samspel i vardagens situationer. Studien belyser även de utmaningar pedagoger möter när barns uttryck ska förstås utan ett gemensamt språk. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och sex flerspråkiga barn i åldern 3–4 år från fyra förskolor i två kommuner. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där kommunikation och lärande förstås som något som formas i samspel med andra och genom olika resurser i den pedagogiska miljön. I analysen används begrepp som silent period, multimodal kommunikation, scaffolding, medieringoch translanguaging. Resultaten visar att många flerspråkiga barn upplever den första tiden i förskolan som känslomässigt krävande, vilket ofta leder till tystnad, försiktighet och frustration. Samtidigt visar barnen en aktiv vilja att kommunicera genom andra sätt än muntligt språk, till exempel genom kroppsspråk, gester och handlingar. Pedagogerna beskriver både utmaningar i att tolka barns uttryck utan ett gemensamt språk och möjligheter där flerspråkighet ses som en tillgång. För att stödja barnens kommunikation och delaktighet använder pedagogerna bland annat tydliga rutiner, visuellt stöd, olika uttrycksformer, modersmål i vardagen samt digitala verktyg.