Studien syftade till att belysa professionellas uppfattning om digitala psykosocialasamtal med fokus på vilken betydelse de professionella ansåg att relationen hade ibehandlingen samt hur relationsskapandet påverkas av digitala samtal. Studiengenomfördes med fem semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inomområdet. Respondenterna arbetade i skilda verksamheter med olika erfarenheter avdigitala psykosociala samtal som därmed gav åtskilda perspektiv på studiensfrågeställningar. Studiens resultat visade de olika perspektivens variationer ochuppmärksammade sambandet mellan behandlarens erfarenhet av digitala samtal ochderas inställning till det digitala samtalsrummet samt synen på dess påverkan pårelationen till klienten. Därtill diskuterades klientens förmåga och förutsättningar attdelta digitalt i samma utsträckning som fysiskt samt om och hur behandlare kundestyra påverkan till följd av det digitala samtalsrummet. Det konstaterades attframtiden kommer att kräva mer utbildning kring behandlarens förhållningssätt idigitala samtalsmiljöer samt i användningen av icke-verbal kommunikation, bådesom kompetensutveckling och del i grundutbildningar inom socialt arbete. Enslutsats av studien var att det digitala samtalet bör vara ett alternativ till, men inte enersättning för fysiska psykosociala samtal. Studien visade på socialpedagogiskrelevans tack vare den ökade förståelsen för det digitala samtalets påverkan ochförutsättningar i psykosocial behandling. Ur ett socialpedagogiskt perspektiv visadestudien att den digitala samtalsmiljön kan utveckla och anpassa det sociala arbetetspraktik i takt med samhällsutvecklingen.