Bakgrund: Mellan 130 000–150 000 personer levde i Sverige med en demenssjukdom 2023. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensdiagnosen, tillståndet påverkar minnet samt förmågan att utföra vardagliga handlingar. Tillståndet är obotligt och dess etiologi misstänks vara en kombination av livsstil samt genetiska- och miljöfaktorer. Partners till personer med alzheimer påverkas av omvårdnadens tyngd när resurserna inte räcker till. Sjuksköterskan ska i sin yrkesroll ge stöd till både personen med tillståndet och deras partner.

Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av att vara partner till en person med Alzheimers sjukdom.

Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på tre biografier. Datainsamling utfördes på databasen Libris med ett strategiskt urval. Biografierna analyserades med kvalitativ innehållsanalys där skribenterna förhöll sig manifest.

Resultat: Partners upplevde ett förändrat levnadsätt som krävde anpassning både i vardagen och relationen. De prioriterade personens med Alzheimers sjukdoms behov före egna och upplevde en minskad egentid samt en påverkan på deras sociala samvaro. Partners upplevde en emotionell belastning och påverkan i vardagen, detta både i form av medlidande och en ledsamhet över den egna livssituationen. De undanhöll den emotionella påverkan från personen med alzheimer och utomstående. Partners hade även ett ansvar över en fungerande vardag, ett ansvar de upplevde var stundtals påfrestande.

Slutsats: Studien har betydelse för interaktionen mellan sjuksköterska och partners till personer med alzheimer. Den beskriver den inverkan alzheimer har på partners välbefinnande och ökar förståelse för det stöd partners är i behov av.