Stabiliteten hos steroidhormoner i serum och urin är avgörande för tillförlitliga laboratorieresultat och är beroende av korrekt preanalytisk hantering av patientprover. Vid avdelningen Specialkemi 1 analyseras flera hormoner med LC-MS/MS. Tidigare metodvalideringar har omfattat stabilitetsstudier av östradiol, 17-hydroxiprogesteron och 11-deoxikortisol i serum, samt kortisol i urin, men data saknas för längre förvaring vid rumstemperatur och kylförvaring. Syftet med denna studie var därför att utvärdera stabiliteten hos dessa analyter vid två respektive tre lagringstemperaturer efter två och sju dygns förvaring.   

Kortisol analyserades i nio olika urinprover vid dag noll. Proverna förvarades vid 6–8 °C, 21°C och 40°C och analyserades på nytt efter två respektive sju dygns förvaring. Tretton poolade serumprover analyserades vid dag noll för östradiol. Efter två respektive sju dygns förvaring vid rumstemperatur (21 °C) eller kylförvaring (6–8 °C) analyserades östradiol på nytt. Vid ett annat tillfälle analyserades tolv poolade serumprover för 17-hydroxiprogesteron och 11-deoxikortisol vid dag noll. Efter två respektive sju dygns förvaring vid rumstemperatur (21 °C) eller kylförvaring (6–8 °C) analyserades de på nytt.

Studien visade att kortisol i urin, samt östradiol, 17-hydroxiprogesteron och 11-deoxikortisol i serum var stabila vid både kyl- och rumstemperatur i upp till sju dygn. Däremot bör stabiliteten för 17-hydroxiprogesteron vid mycket låga koncentrationer (0,2–2,20 nmol/L) bör undersökas vidare. Kortisol i urin var inte stabilt vid förvaring 40°C.

Resultatet innebär att många prover som idag kasseras på grund av misstänkt försämrad kvalitet i själva verket kan analyseras med god tillförlitlighet. Detta kan bidra till färre omprovtagningar och kortare svarstider. 

Framtida studier skulle i den mån som det är möjligt, kunna anpassas efter stabilitetsprotokollet enligt (Gómez-Rioja et al., 2023/2024). Individuella prover från både kvinnor och män bör inkluderas vid vidare undersökning av 17-hydroxiprogesterons stabilitet, och alla prover bör analyseras i samma körning för att eliminera bias mellan körningar, särskilt vid mycket låga koncentrationer.

The stability of steroid hormones in serum and urine is essential for reliable laboratory diagnostics and depends on proper pre-analytical handling. Previous method validations have included stability assessments of estradiol, 17‑hydroxyprogesterone and 11‑deoxycortisol in serum, and cortisol in urine, but data on longer storage at room temperature and refrigeration are required. Such information is clinically relevant, as samples may arrive thawed after prolonged transport. The aim of this study was to evaluate the stability of cortisol in urine and Estradiol, 17‑hydroxyprogesterone and 11‑deoxycortisol in serum at two to three storage temperatures over two and seven days.

Cortisol was analyzed in nine individual urine samples at day 0 and after storage at 6-8 °C, 21 °C and 40 °C for two and seven days. Thirteen pooled serum samples were analysed for estradiol at day 0 and after storage at 6-8 °C and 21 °C for two and seven days, respectively. Twelve pooled serum samples were analysed for 17‑hydroxyprogesterone and 11‑deoxycortisol under the same conditions. Stability was assessed by comparison with baseline values at day 0.

Cortisol in urine and Estradiol, 17‑hydroxyprogesterone and 11‑deoxycortisol in serum remained stable for up to seven days at both room temperature and refrigeration. However, the stability of 17‑hydroxyprogesterone at very low concentrations (0,2-2,20 nmol) should be further investigated. Cortisol showed clear signs of instability at 40 °C. Overall, the analytes demonstrated greater stability than previously assumed. 

The findings indicate that many samples currently discarded due to suspected degradation may in fact be analysed reliably, potentially reducing unnecessary recollections and shortening result reporting times. Future studies should follow updated stability guidelines and include individual serum samples. 

Future studies could, as far as possible, be adapted to the stability protocol described by Gómez-Rioja et al. (2023/2024). Individual samples from both women and men should be included in further investigations of 17-hydroxyprogesterone stability, and all samples should be analysed in the same analytical run to eliminate inter-run bias, particularly at very low concentrations.