Ledarskap tar sig en mängd olika uttryck varav många faller utanför den traditionella ledarskapsforskningens blickfång. Ledarskap utövas på osedda arenor och av misskända aktörer, och det utövas ofta utan att det föreligger någon djupare medvetenhet därom. I mångt och mycket är därför ledarskap o(av)sett, på en och samma gång både osett och oavsett.

Det som företas i denna skrift kan ses som ett försök att åstadkomma ett trendbrott. Det är ett försök att inskärpa medvetenheten om ledarskapets sociala konstruktion, och det är ett försök att lämna den avsedda aspektblindheten till förmån för ett oavsett aspektseende, ett seende som utmanar etablerade och rådande (syn)intryck och uttrycksformer.

Där andra framhäver modernistiska dygder som utbildning, självutvärderingar, humanism, tidsoptimism, framgång och frihet, framträder i Det oavsedda ledarskapetodygdigheter som inbillning, meningslöshet, förolämpningar, tidsnöd, tråkighet och inskränkthet. Och där andra låter Benjamin Franklins ande sväva över ledarskapets praktiker, frambesvärjs postmodernitetens ledarskapsspöken i form av Ned Ludd, Carl von Linné och Niccolò Machiavelli.