Sedan 2007 har ett flertal konst- och forskningsprojekt genomförts där personer som drabbats av neurodegenerativa nedsättningar deltagit i samtal om konst. Den forskning som hittills undersökt projektens betydelse har fokuserat på den fysiska och psykiska verkan konstvisningarna haft för deltagarna, baserat på intervjuer, mätningar och enkätundersökningar. I den här texten väljer vi att undersöka en annan aspekt av konstsamtalen där vi diskuterar hur den dialogbaserade konstpedagogiken synliggör samband mellan estetiska upplevelser och subjektskapande.Nyckelordkonstpedagogik, Alzheimers, queerteori, konstmuseum

Since 2007 a number of art- and research projects have been implemented where people who suffer from neurodegenerative impairments have participated in conversations about art. Previous research on these projects has mainly been focused on the physical and mental effects the art tours have had on the participants, based on interviews, surveys and questionnaires. In this text we choose to explore a different aspect of the art tours where we discuss how dialogue-based art education makes the connection between aesthetic experiences and subjecthood visible.