Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur sklerala linser påverkar ögats aberrationer hos patienter med keratokonus eller astigmatism.

Metod: 18 ögon därav tre med keratokonus och resterande med astigmatism ≥ 1,50 D undersöktes i denna studie. Aberrationsmätningar utfördes med en COAS-HD VR aberrometer, innan och 30 minuter efter isättning av skleral lins. Resultatet analyserades med parat t-tester.

Resultat: Deltagarna delades in i två grupper, patienter med astigmatism och patienter med keratokonus. Gruppen med astigmatism bestod av 15 ögon med astigmatism mellan -1,63 D och -4,92 D. Det var en statistiskt signifikant minskning vid bärandet av sklerala linser då medelvärdet sjönk från -2,85 ± 1,11 D till -1,00 ± 0,62 D (p <0,01). En minskning av högre ordningens aberrationer visades då medelvärde av HOA RMS (3:e t.o.m. 6:e ordningen) sjönk från 0,151 ± 0,046 µm till 0,134 ± 0,037 µm, dock var denna minskning ej statistisk signifikant (p=0,28). Gruppen med keratokonus bestod av tre ögon med astigmatism mellan -2,62 D och -4,82 D. Även för denna grupp var det en statistiskt signifikant minskning där medelvärdet av cylinderstyrkan sjönk från -3,60 ± 1,12 D till -0,75 ± 0,68 D (p <0,01). HOA RMS sjönk från 0,660 ± 0,332 µm till 0,317 ± 0,034 µm, dock var denna minskning ej statistisk signifikant (p=0,19).

Slutsats: Sklerala linser minskar både lägre och högre ordningens aberrationer hos personer med astigmatism och keratokonus. Förändringen av högre ordningens aberrationer var dock inte statiskt signifikant (p> 0,05).