Denna rapport utgör resultatet av delprojekt 2 i ett större treårigt projekt som Akademin för ekonomistyrning i staten (AES) vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, driver i samarbete med Trafikverket. Finansiering har skett inom ramen för FoI-portfölj nummer sex, Trafikverket – en modern myndighet. Målet med delprojekt 2 är att utveckla kunskap om Trafikverkets verksamhetsstyrning genom att identifiera och förstå de utmaningar som uppstår vid översättningen av strategier från övergripande strategisk ledningsnivå till operativ nivå. Detta har skett genom att fördjupa kunskapen om både det strategiska arbetet och verksamhetsstyrningen in Trafikverket.

Tidigare delrapporter inom projektet har visat att det i praktiken uppstår svårigheter när Trafikverkets övergripande strategier förverkligas i verksamhetsstyrningen. Det återfinns bland annat en utmaning i att kunna hantera både vertikala och horisontella krav inom ramen för den strategiska styrningen eftersom spänningar mellan Trafikverkets strategier och andra styrformer och –verktyg uppstår. Följande fråga har således väglett arbetet med rapporten: vilka spänningar uppstår i styrning i relation till strategin? Rapportens syfte är att bidra till förståelsen för relationen mellan verksamhetsstyrning och strategiskt arbete inom statliga myndigheter.

Strategiforskning betonar hur viktigt det är att en organisation i sitt strategiska arbete är långsiktig, proaktiv och helhetsorienterad. Dock visar resultaten av denna studie att långsiktighet, proaktivitet och helhetsorientering är betydligt svårare att föreverkliga i offentlig sektor. Detta beror på att de kontextuella förutsättningarna i offentlig sektor skiljer sig från de i privat sektor. Bland annat ”äger” inte en offentlig organisation möjligheterna att påverka alla aspekter i den strategiska styrningen. Resultaten visar också att det inte bara är de kontextuella förutsättningarna som en offentlig organisation måste ta hänsyn till för att förstå sitt strategiska arbete, utan även den styrningspraktik och de specifika styrningsverktyg som används i verksamheten. Dessa olika styrningspraktiker och specifika styrningsverktyg bidrar till att rikta verksamheten åt olika håll, ibland i enlighet med den formulerade strategin och ibland i andra riktningar.

En slutsats är att det i en verksamhets styrning finns ett behov av ytterligare en dimension av styrning, nämligen styrning av styrning. På basis av de spänningar som genom denna studie identifierats, nämligen 1) del/helhetssyn i styrningen, 2) kortsiktighet/långsiktighet i styrningen, 3) reaktivitet/proaktivitet i styrningen och 4) komplexitet/enkelhet i styrningen, föreslås sålunda en konceptuell modell för att karaktärisera verksamhetsstyrningen i förhållande till strategin.