Pedagogiken rymmer flera kunskapstraditioner, en del med djupa historiska rötter. Ämnet har vuxit fram i samspel med bland annat filosofi, sociologi, psykologi, men också utvecklat egna teorier. Detta har sammantaget bidragit till en dynamisk ämnesformering. I detta kapitel ges en översikt över hur pedagogiken som vetenskap förändras i ett nytt kunskapslandskap. Frågan om pedagogik som en självständig disciplin med ett ”eget kunskapsterritorium” har tagits upp i en rad nya studier, i Norden och internationellt, (t.ex. Saeverot & Werler 2017, Ostergaard Andersen & Ellegaard 2017, Whitty & Furlong 2017). Jag kommer i följande kapitel diskutera hur svensk pedagogisk forskning kan förstås utifrån nordkontinentala respektive anglosaxiska horisonter. Samtidigt som kunskapsobjekten - uppfostran, utbildning, undervisning, lärande, bildning - självklart bidrar till att definiera ämnet så formas också pedagogiken i relation till olika samhällsförändringar. Den vägledande frågan för kapitlet är hur det pedagogiska kunskapsområdet idag formeras mellan internationell anpassning och lokal relevans, mellan vetenskap och profession och mellan sammanhållning och mångfald. Avslutningsvis kommer några samtida tendenser och exempel på nya framväxande frågor utifrån bokens kapitel att belysas.