Den svenske harpisten Adolf Sjödén (1843–1893), bördig från Sollefteå, var känd under sin livstid som en av de stora europeiska kringresande virtuoserna. Denna studie utforskar hur han påverkade, och påverkades av, det walesiska och irländska nationalistiska-musikaliska identitetsskapandet.

När Brinley Richards (1817–1885) hittade Händels Konsert för den Walesiska harpan i British Museum var det Sjödén som tillfrågades om att göra det första uppförandet. Sjödén lärde sig att spela den walesiska trippelharpan och framförde verket i Lady Llanovers hem i London 1869. Lady Llanover (1802–1896) hade i sitt hem i Wales, Llanover Hall, skapat en miljö för rekonstruktionen och bevarandet av den walesiska kulturen där många av tidens intellektuella och konstnärer möttes. Mötet med Lady Llanovers krets påverkade Sjödén och hans intresse för den walesiska musiken påverkade hans repertoar i resten av hans liv. Förutom att han lärde sig spela på den walesiska trippelharpan spelade han ofta walesisk folkmusik på sina turnéer i Europa. I den musiksamling som finns på Murberget, Länsmuseet Västernorrland, återfinns många uppteckningar av walesisk musik samt unika handskrifter. Under sin tid på Irland var Sjödén aktiv i det irländska identitetsskapandet genom musik. Han framhöll här Lady Llanovers arbete som en modell för hur det kunde göras. Även på Irland engagerade han sig i framförandet av irländsk musik och han spelade själv den irländska stålsträngade harpan. Även sejouren på Irland speglas i hans efterlämnade notsamling, dock inte i lika hög grad i hans repertoar på konserter i Europa.