Cirka tre fjärdedelar av läkarstuderande har varit i kontakt med goda förebilder, och drygt hälften har varit i kontakt med dåliga.

En tiondel av läkarstuderande har enbart varit i kontakt med dåliga förebilder.

Mindre än 40 procent har varit med om att läkare/lärare lyft fram etiska problem, och fler har erfarenhet av att läkare/ lärare enbart ger sin egen bedömning utan att ge utrymme för diskussion.

Det förefaller vara riskabelt att enbart förlita sig på att läkare/lärare fungerar som goda förebilder och att etikdiskussionen är integrerad i den kliniska undervisningen.

För att utveckla ett etiskt förhållningssätt bör undervisningen i medicinsk etik kompletteras med kunskaper i den etiska grammatiken.